Etikettarkiv: Smakebit

En smakebit på søndag (En halv gul sol)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Här kan du läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och se hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men om boken tillhör mitt jorden runt-projekt hamnar också smakbiten här.

Det känns som om jag är sist av alla med att läsa ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har sparat den för att den verkade passa in så bra i det här projektet. Det gör den också, och dessutom är den väldigt bra. Den utspelar sig i Nigeria, och så småningom i utbrytarstaten Biafra, på 60-talet. Vi följer tre personer. En av dem är Olanna, som är dotter till en förmögen man, och det här är ur det första kapitlet som handlar om henne:

Hennes mor drog fingret över nattduksbordet. ”Den där dumma tjänsteflickan dammar inte av möblerna ordentligt. Tror hon att hon får betalt för att lata sig?”
Olanna lade ifrån sig boken. Hennes mor hade någonting på hjärtat, det märktes. Leendet och pedanterierna var en början på något.
”Hur mår Odenigbo?” frågade hon till slut.
”Jo, bara bra.”
Hennes mor suckade, på det där överdrivna sättet som betydde att Olanna borde ta sitt förnuft till fånga. ”Har du verkligen tänkt igenom det här med att flytta till Nsukka? Tänkt igenom det riktigt ordentligt?”
”Jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv.”
”Men kommer du att kunna leva bekvämt där?” Hon sa ”bekvämt” med en lätt rysning, och Olanna kunde nästan inte låta bli att le, för hennes mor hade Odenigbos enkla tjänstebostad i åtanke, med oansenliga rum och spartanska möbler och golv utan mattor.
”Det kommer inte att gå någon nöd på mig”, sa hon.
”Du kan hitta ett jobb här i Lagos och hälsa på honom på helgerna.”
”Jag vill inte jobba i Lagos. jag vill jobba på universitetet och jag vill bo tillsammans med honom.”
Hennes mor såg på henne en stund, sedan reste hon sig upp och sa: ”Godnatt, dottern min”, med en röst som var liten och sårad

(Chimamanda Ngozi Adichie, ”En halv gul sol”, s.60-61)

En smakebit på søndag (Wife of the Gods)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men jag tänkte att när det är böcker som hör till det här projektet kan ju smakebiten ligga här också.

Just nu håller jag på med böcker som utspelar sig i Ghana. Det här är en deckare, den första i en serie om DI Darko Dawson vid mordroteln i Accra. Jag är bara i början av boken. Det som har hänt hittills är dels att ett ung kvinna har hittats mystiskt död i norra delen av landet, dels har vi fått läsa lite om Dawsons vardag med jobb och familj. Författaren är läkare, och kanske är det därför han har valt att ge Dawson en son med ett medfött hjärtfel. Operationen täcks inte av den allmänna sjukvården, och föräldrarna gör sitt bästa för att spara ihop pengarna.

Once Hosiah had gone to bed, Dawson and Christine sat down to dinner and he broke the news to her.
”What?” She dropped her fork. ”Ketanu. Why does it have to be you?”
”None of the other guys speak Ewe.”
”Wait a minute,” Christine said fiercely. ”Ketanu is in the Volta Region. Don’t they have their own CID people in Ho?”
”Minister of Health personally called Chief Super and told him he wants an Accra detective to go up.” Dawson shrugged and chortled. ”Apparently the honorable minister thinks we’re superior.”
Christine let her breath out like steam escaping a valve. ”How long do you think you’ll be there?”
”Two weeks, maybe? It could be more. I don’t know how complicated this case is going to be.”
”Can’t you refuse to go?”
”Sure, and have Lartey sack me on the spot? Right now’s no time to be out of work.”
[…]
Christine seemed lost in thought for a moment.
”What you thinking?”Dawson asked.
”Just wondering. Dark, do you think … do you think this is a chance for you to reinvestigate what happened to your mother? She went to Ketanu and never came back, right? Maybe you might come across a missed clue or something, You know what I mean?
”I do. And you read my mind.”
(Kwei Quartey, ”Wife of the Gods”, s. 54-55)
Wife of the Gods