Etikettarkiv: Senegal

Kartuppdatering

Dags att uppdatera min skrapkarta! Jag blev lite besviken över att skrapmaterialet inte riktigt lossnade så att det blev en reva i Gambia.

Jag är också besviken över att bara ha hunnit med tre länder på åtta månader.

Mali, Senegal och Gambia.

Jag hoppas att jag får upp läshastigheten och att det inte blir fler revor i kartan.

Hejdå Senegal

Dags att jag lämnar Senegal bakom mig. Jag har läst tre böcker och det kändes som ett bra urval.

Först läste jag ett långt brev, boken heter faktiskt ”So Long A Letter”, där en kvinna skriver till en väninna och berättar om sitt liv. Skriven av Mariama Bâ.

Därefter var det två noveller om män i Dakar, i ”Niiwam” av Sembène Ousmane.

Och så till sist en utomståendes syn på landet i ”He Sleeps” av Reginald McKnight.

Den bok jag skulle rekommendera är ”So Long A Letter”. Det var den jag tyckte bäst om.

Och visst måste jag fortsätta ha med musik om jag kommer på nån? Jag kom på den att här finns. 🙂

30. He Sleeps

He SleepsHe Sleeps
av Reginald McKnight
Land: Senegal
Originalets titel: – (2001)
Översättare: –

Bertrand Milworth är en afroamerikansk antropolog som har rest till Senegal för att samla in vandringshistorier (alltså urban legends). Men i själva verket reser han snarare från något än till något, hemma håller hans äktenskap på att falla sönder. I Dakar får han hjälp att hitta ett hyresrum, och i samma lägenhet bor även en senegalesisk familj, Alaine, Kene och deras lilla dotter. Alaine är en blandning av vänskaplig och fientlig. På nätterna hör Bert hur paret har högljutt sex i rummet bredvid och han drömmer om Kene. Överhuvudtaget drömmer han mycket i Senegal, både om Kene och helt andra saker. Han kan inte minnas att han någonsin har drömt i USA. Han sover mer här också. Mycket, mycket mer. Det är kanske något som är fel.

Boken berättas dels i tredje person, dels genom Berts dagböcker och brev. Det handlar mycket om förhållandet som afroamerikaner som Bert har till Afrika, och tvärtom, vad folk han möter tycker om att han kommer och ska studera dem. Samtidigt handlar det om Berts uppväxt i USA. Han tänker mycket på att han alltid har varit tillsammans med vita kvinnor, och vad det beror på egentligen.

Det tog lång tid att läsa ”He Sleeps”. Ofta var det faktiskt ganska tråkigt med alla de här breven och dagboksanteckningarna. Ibland var det förstås intressant eller spännande också. Här fanns också mycket mer miljöbeskrivningar än i de andra böckerna jag har läst om Senegal, säkert för att det är en ny och exotisk miljö för berättaren. Så det passade bra att avsluta Senegaletappen med den här boken.

29. Niiwam

NiiwamNiiwam
av Sembène Ousmane
Land: Senegal
Originalets titel: Niiwam, suivi de Taaw (1987)
Översättare: Ingrid Krook

”Niiwam” innehåller två noveller. Den kortare berättelsen, med titeln ”Niiwam”, handlar om en man, Thierno, som nyligen har kommit till Dakar tillsammans med sin fru och lille son. Sonen har nu dött och fadern måste frakta honom till begravningsplatsen. Det är för långt att gå, och för dyrt att åka dit på annat sätt än med buss. Men det är nervöst att åka genom staden med ett dött barn i knät. Tänk om någon förstår vad byltet innehåller … Och Thierno förstår sig inte på staden överhuvudtaget.

Den längre novellen, ”Taaw”, handlar om en ung man som borde skaffa ett jobb. Hans mamma vill det förstås, och han har ju vissa skäl att försöka skärpa sig nu även om skolgången inte blev den succé som han och modern hade hoppats på. Men kompisarna menar att det inte är någon mening att försöka, och vill man verkligen ha ett jobb egentligen?

I båda novellerna får jag en känsla av en stad som är opersonlig och ogästvänlig. Även om det finns hjälpsamma människor också.

Sembène Ousmane var visst både filmskapare och författare, och ”Taaw” kom som film redan 1970 (Tauw, se IMDb). Det finns även en film som är baserad på ”Niiwam” (se IMDb).

28. So Long A Letter

So Long A LetterSo Long A Letter
av Mariama Bâ
Land: Senegal
Originalets titel: Une si longue lettre (1979)
Översättare: Modupé Bodé-Thomas

Den här boken är inte helt oväntat uppbyggd som ett långt brev. Det är Ramatoulaye Fall som skriver till sin väninna Aissatou. Båda två är välutbildade. Ramatoulaye undervisar vid universitetet, och efter att han skilt sig från sin man flyttar Aissatou till USA med sina söner, där de klarar sig bra.

Ramatoulaye har just blivit änka och genomgår just nu en traditionell sorgeperiod. I brevet berättar hon om sitt liv, och hur allt förändrades för några år sedan när maken i hemlighet tog en andra fru, en ung flicka som är jämnårig med hans och Ramatoulayes äldsta dotter. Efter det har han varit frånvarande från Ramtoulayes och de tolv barnens liv. Ramatoulaye skriver om sina känslor kring det och sina känslor kring mannens död, men även om annat som händer under den här perioden.

Intressant inblick i livet i Senegal i mitten av 1900-talet. Som jag förstår det så är Ramatoulayes och Aissatous historier ganska typiska för deras generation – de är väl födda på 30-talet, och nu är det runt 1980 – medan Ramatoulayes döttrar representerar den kommande generationen, med andra värderingar.

Hej Senegal

Dags att förflytta sig lite västerut, från Mali till Senegal.

Allt jag vet om Senegal är från en dokumentär som jag såg för ett drygt år sedan, Hallå Dakar!, som handlar om några som går en intensivkurs i svenska för att kunna få jobb på ett callcenter åt ett svenskt företag. Hög akademikerarbetslöshet tydligen, vilket känns som en random (men intressant!) grej att veta om ett land. Men jag kanske får lite mer kunskap ur mina böcker.