Etikettarkiv: Musik

Hejdå Senegal

Dags att jag lämnar Senegal bakom mig. Jag har läst tre böcker och det kändes som ett bra urval.

Först läste jag ett långt brev, boken heter faktiskt ”So Long A Letter”, där en kvinna skriver till en väninna och berättar om sitt liv. Skriven av Mariama Bâ.

Därefter var det två noveller om män i Dakar, i ”Niiwam” av Sembène Ousmane.

Och så till sist en utomståendes syn på landet i ”He Sleeps” av Reginald McKnight.

Den bok jag skulle rekommendera är ”So Long A Letter”. Det var den jag tyckte bäst om.

Och visst måste jag fortsätta ha med musik om jag kommer på nån? Jag kom på den att här finns. 🙂

Hejdå Mali

Jag är färdig med Mali och ganska nöjd med urvalet av böcker därifrån. Man vet ju aldrig hur det kommer att bli när man har valt ut några få böcker som ska representera ett helt land. Ofta är de ju inte en utvalda, utan det var den eller de man kunde hitta.

Jag läste först en historisk roman, ”Segu” av Maryse Condé, som kretsar kring staden Segu men med avstickare till stora delar av världen. Spännande även om den ibland var lite seg också. Konstigt slut eftersom det egentligen finns en del två.

Sedan en bok (egentligen tre) där händelserna äger rum för några decennier sedan, ”När löjtnanten kom hem till Mali” av Massa Makan Diabaté.

Slutligen en ganska ny reportagebok, ”The Bad-Ass Librarians of Timbuktu” av Joshua Hammer.

Jag vet faktiskt inte vilken av böckerna jag skulle rekommendera i första hand. Det beror helt på vad man är ute efter.

Musiktips från ”The Bad-Ass Librarians of Timbuktu”. 🙂

Hej Marocko

Färden går vidare västerut och jag hamnar i Marocko, ett land som jag nog mest förknippar med citrusfrukt som har ett litet svart klistermärke med texten Maroc. Ibland läser man något i tidningen om t.ex. ockupationen av Västsahara eller att marockanska barn lever på gatan i Sverige (vad säger det om Marocko?). Nu kan man ju förstås påpeka att det mesta som kommer med i nyheterna är dåligt, men ändå.

Mina marockoböcker är en blandning av böcker som är skrivna av marockaner och böcker skrivna av folk från andra länder. Fast nej, det stämmer inte riktigt. Jag har böcker av marockanska författare och böcker av engelska författare. I vilket fall som helst ska det bli intressant att läsa.

Egentligen hade jag tänkt skriva det här inlägget för någon månad sedan, i Eurovisiontider, och hade då ett mycket passande och aktuellt fun fact. Nu är det inte särskilt aktuellt, men ändå lite kul. Marocko är det enda afrikanska land som har varit med i Eurovision Song Contest. Egentligen har alla länder kring Medelhavet haft möjlighet att vara med, alla har (eller har haft?) TV-bolag med medlemskap i EBU, men det verkar inte finnas något större intresse. Men Marocko var alltså med 1980. De kom näst sist.

Hejdå Algeriet

Dags att lämna Algeriet bakom mig. Jag har läst sex böcker som utspelar sig i Afrikas största land, men för att vara petnoga så är jag ju inte säker på att en av dem verkligen utspelade sig just där.

Jag läste om den franska erövringen i Assia Djebars ”Kärleken, kriget” och sedan en mer personlig skildring i hennes ”Ingenstans i min fars hus”. Däremellan läste jag om en klassiker, ”Främlingen” av Albert Camus. Oftast läser man väl den av andra skäl än att den utspelar sig just här.

I Nina Bouraouis ”Enstörig” lärde jag känna en flicka i Alger 1979 och i Michel Goeldlins ”Öknens skördar” lärde jag väl inte direkt känna en tuaregfamilj vid ungefär samma tidpunkt. Viss osäkerhet vad gäller tidpunkt och plats där. Till slut fick jag höra de utstötta kvinnornas berättelser i ”De utsatta” av Maïssa Bey.

Jag ska inte påstå att jag har fått en komplett bild av Algeriet nu. Till exempel kom väl inbördeskriget knappt på tal. Den enda bok det ens hade varit möjligt i är ju den sista jag läste, de andra utspelar sig tidigare. Men jag räknar inte att veta allt om länderna jag har läst om. Bara att jag vet något.

Jag uppskattade Assia Djebars böcker, men allra bäst tyckte jag om Nina Bouraouis bok. Så jag avslutar kapitlet om Algeriet med ett av låttipsen därifrån. Jag hade aldrig hört talas om den här sången tidigare men den är fin. Den lär ha varit en hit, men då var jag inte född än. Jag vet inte hur bra översättningen från kabyliska stämmer men jag gillar ordet som låter som ”tsjen-tsjen”. Antar att det betyder antingen ”skaka” eller ”armband” och det jag gillar är att det låter ju som klirrande armringar. (Tråkigt om det visar sig vara ordet för t.ex. ”dina”.)

9. Enstörig

EnstörigEnstörig
av Nina Bourauoi
Land: Algeriet
Originalets titel: Sauvage (2011)
Översättare: Maria Björkman

Alya är väl en 13-14 år (det står 12 i informationen om boken men det får jag inte ihop, hon minns ju vid ett tillfälle en händelse för minst ett år sedan och säger att det var när hon var 12) och bor i Alger. Det är 1979 och alla säger att 80-talet kommer att bli hemskt – opersonligt och maskinellt. Kanske blir det kärnvapenkrig.

De vuxna minns ett annat krig, befrielsekriget. Det läste jag ju om i en annan bok, ”Kärleken, kriget”. Alya tillhör generationen som föddes efteråt. Hennes pappa kommer alltid känna ett band till Algeriets jord för någonstans ligger hans bror begravd. Alya tänker att hon kan känna igen sig i det för någonstans i landet finns väl också hennes bästa kompis kropp, om han inte lever.

Det här är Alyas dagbok där hon berättar om sina tankar. Hon tänker mycket, på världen och kärlek och rymden och sin favoritlåt Spacer. (Jag gillar att det är nån fransk discolåt som väl var populär just då och ingen ”fin” klassiker.) Hon är ledsen och orolig jämt sedan hennes bäste vän Sami försvann. Han har inte setts till på ett år och Alya tänker att det kanske är hennes fel att han är borta. Genom Alyas minnen av Sami så skapar man sig en bild av båda två, och hur olika de såg på världen.

Dags för lite skoj. Alya, hennes syster, Sami och deras vänner lyssnar mycket på musik. En liten låtlista (inte komplett):
Sheila, B. Devotion – Spacer
10cc – I’m Not In Love
Supertramp – The Logical Song
Dalida – J’attendrai
Idir – A Vava Inouva
Elvis Presley – Heartbreak Hotel
Sylvie Vartan – L’amour c’est comme une cigarette

Hej Algeriet

Jag rör mig (högst inbillat) lite västerut från Tunisien och hamnar i Algeriet. Av en händelse kollade jag nyligen upp vilket som är Afrikas största land och det visade sig vara Algeriet. (TP med vänner på nyår. Vilket är Afrikas största land? Sudan! Jag tänkte: stämmer det fortfarande efter att Sydsudan blev självständigt? Det gjorde det inte, Sudan är numera ”bara” tredje störst.) Det här gäller förstås det till ytan största landet. Störst befolkning har väl Nigeria?

Jag har bullat upp med några böcker som utspelar sig i Algeriet och mest ser jag fram emot att läsa Assia Djebar. Jag har hört mycket bra om henne och hon var ju också en av de författare som folk brukade gissa på skulle få nobelpriset i litteratur. Nu dog hon ju 2015 så det blev inte så.

När jag läste ”Det här är vår tid” så nämndes det att en av de intervjuade kvinnorna (Amira) och hennes vänner dansade till en hit av en algerisk sångare. Intressant med tanke på att mitt nästa land skulle bli Algeriet. Men det visade sig ju vara en låt som jag hade hört massor av gånger. Den var ju en hit i Sverige också … 🙂