Etikettarkiv: Facklitteratur

5. Det här är vår tid

Det här är vår tidDet här är är vår tid
av Fanny Härgestam
Land: Tunisien
Originalets titel: – (2014)
Översättare: –

Hur jasminrevolutionen inleddes har jag ju läst om, men vad hände sedan? I ”Det här är vår tid” följer journalisten Fanny Härgestam fyra tunisiska kvinnor under åren 2012-2014, medan Tunisiens nya grundlag skrivs.

Tre av kvinnorna är folkvalda politiker och inblandade i arbetet med grundlagen. De tillhör tre olika partier och har olika idéer om hur grundlagen borde se ut. Meherzia Labidi var vice talman för den konstituerande församlingen och enligt hennes Wikipediaartikel har hon kallats den högst uppsatta folkvalda kvinnan i Mellanöstern. Intressant att få en så provat bild av henne som man får i den här boken. Man får inte bara följa politikerna på jobbet, utan även i hemmet. Meherzia (alla kallas för sina förnamn i boken) tillhör det islamistiska partiet Ennahda och hennes partikamrater vill gärna att muslimska värderingar ska synas i grundlagen. Många av dem har erfarenhet av förföljelse och fängslanden under Ben Ali-regimen.

Å andra sidan har vi Selma Mabrouk (Wikipedia), som representerar ett socialdemokratiskt parti och som anser att grundlagen bör vara mer sekulär och som reagerar inför formuleringar som hon tycker inte främjar jämlikhet mellan könen. Den tredje politikern, Mabrouka Mbarek (Wikipedia), tycker jag inte att jag får samma grepp om som de båda andra. Jag har inte räknat efter, men det känns som att det är färre kapitel om henne. Men det kanske helt enkelt är så att hon har varit borta från Tunisien i perioder. Både hon och Meherzia har levt i exil – Mabrouka i stort sett i hela sitt liv – och hon har man och små barn i USA.

I början tar sig alla an arbetet med tillförsikt, men det visar sig vara svårare att rösta igenom en grundlag än vad man kanske hade väntat sig. Varenda formulering vrids och vänds på för att de flesta ska kunna acceptera den. Samtidigt växer missnöjet bland befolkningen över att arbetet med grundlagen drar ut på tiden. Många tycker att det var bättre förr. Det är en turbulent tid med flera politikermord. Och arbetet och stressen sliter också på politikerna.

Långt ifrån händelsernas centrum lever den fjärde av de intervjuade kvinnorna, ”Amira”. Medan de andra ändå är överens om att det var bra att diktatorn störtades så medförde revolutionen bara elände för Amira. Hon är ointresserad av politik, men hennes man sköts till döds när han demonstrerade under revolutionen. Visserligen anar man så småningom att äktenskapet inte riktigt var någon dans på rosor, men hon har det ändå sämre nu. Hon känns som en partytjej, men nu är hon ung änka och mamma till tre barn i en liten håla som till stor del bebos av mannens släktingar som alla verkar bedöma och kritisera henne. Snacka om kontrast mot de tre politikernas liv!

Mycket intressant bok, och oväntat spännande för att handla om politiskt arbete. Jag tänker mig att Fanny Härgestam har lyckats fånga just den här perioden i Tunisiens historia. Och jag kan tänka mig att det har hänt massor sedan 2014. Inte bara bra saker, det är ju mest de dåliga som blir nyheter. Men jag har ju läst berättelser om tortyr och försvinnanden under Ben Alis regim i både den här boken och i ”Tunisian girl”, och så är det väl inte nu i alla fall?

4. Tunisian girl

Tunisian girlTunisian girl
av Lina Ben Mhenni
Land: Tunisien
Originalets titel: Tunisian Girl (2011)
Översättare: Alexandra Dumas

Idag hörde jag på radio att det är exakt fem år sedan Tunisiens diktator Ben Ali lämnade landet. Det är just den tiden som aktivisten Lina Ben Mhennis korta bok handlar om, de händelser som ledde fram till den arabiska våren 2011. Boken är baserad på hennes blogg Tunisian girl, och handlar om hur hon och många andra ägnar sig åt politiskt arbete och är med om att organisera protester med hjälp av sociala medier. De rapporterade dessutom om händelserna som vanliga nyhetsmedia inte tog upp.

På den här tiden spärrades olika webbtjänster ofta av myndigheterna, men det finns alltid fler tjänster att använda sig av. Lina Ben Mhenni blev också vid ett tillfälle av med sina datorer och andra teknikprylar. Men en del vänner bland aktivisterna råkade ännu värre ut och blev fängslade under perioder. Och så verkar det ha varit hela tiden under den regimen. Ben Mhenni berättar att hennes pappa tillbringade flera år på 70-talet i fängelse, där han blev torterad. Det politiska engagemanget har uppenbarligen gått i arv.

”Tunisian girl” kunde gott varit lite längre. Mycket intressant att läsa en text av någon som verkligen var med, men ibland tycker jag att det går lite för snabbt. Jag hade velat veta mer och ha fler detaljer.

I dagens radioinslag på P3 tyckte några ungdomar att det var bättre förr, och klagade över bristen på jobb. De funderade på att försöka ta sig över till Europa, eller kanske ansluta sig till IS. Var det bättre förr än nu? Jag har en bok kvar att läsa om Tunisien, Fanny Härgestams bok om några kvinnors liv efter revolutionen. Det ska bli intressant att se hur de ser på saken. Jag hörde förresten inte vem reportern var i dagens radioinslag, men det kan mycket väl ha varit just Fanny Härgestam. I december hörde jag ett radioinslag om en tunisisk rappare, och det var det i alla fall hon som hade gjort.