Etikettarkiv: Deckare

46. Wife of the Gods

Wife of the GodsWife of the Gods
av Kwei Quartey
Land: Ghana
Originalets titel: – (2009)
Översättare: –

Jag avslutar Ghana-delen av projektet med en spännande deckare. Jag hade läst lite blandade omdömen om den, så den visade sig vara över förväntan. Jag var rädd att den skulle vara dålig. Många oförklarliga jämförelser med Damernas detektivbyrå i olika recensioner. Det här är en helt annan typ av deckare, så den enda likheten är väl att båda utspelar sig i Afrika. Ghana och Botswana rimmar i och för sig, men de ligger på vitt skilda delar av kontinenten. I vilket fall som helst, om man gillar den ena serien är det inte alls säkert att man kommer gilla den andra.

”Wife of the Gods” är den första boken i deckarserien om DI Darko Dawson. Han jobbar vid kriminalpolisen i Accra och han och hans fru har ett stort bekymmer. Deras lille son har ett medfött hjärtfel som inte är direkt livshotande, men ju äldre han blir desto mer verkar det påverka honom. Operationen är inget som bekostas av den allmänna sjukvården, så paret Dawson försöker lägga undan pengar. Författaren är läkare, så jag misstänker att det är därför han har valt att ta med det här ämnet i boken.

På grund av allt detta är Dawson rädd om sitt jobb, och trots att han inte vill resa ifrån familjen så kan han inte tacka nej när hans chef beordrar honom att resa till Voltaregionen i norra Ghana för att hålla i en mordutredning. Gladys Mensah, offret, var läkarstudent och under lovet jobbade hon som volontär i ett statligt projekt om aids, och spred information i byarna runt sin hemort. Representanter för projektet vill ha en kriminalare från huvudstaden, som har mer erfarenhet av mordutredningar.

Att det blir just Dawson är naturligt. I Voltaregionen talar man ewe. Dawson är den enda kriminalkommissarien i Accra som kan ewe. Hans mamma kom därifrån. Faktiskt kom hon från samma by som Gladys Mensah, Ketanu. Och Dawson har ett annat skäl för att resa dit. För många år sedan reste modern till hembyn och besökte sin syster, som just hade fått ett barn. Men någonstans på tillbakavägen försvann hon. Hon lämnade Ketanu som planerat, men hon kom aldrig fram till Accra. Ingen vet vad som har hänt, och Dawson tänker se om han kan hitta några ledtrådar till hennes försvinnande. Men hans högsta prioritet måste förstås vara att hitta Gladys mördare. Är det ett klassiskt motiv som pengar, sex eller svartsjuka, eller kan den moderna Gladys ha kommit på kant med anhängare av gamla traditioner? Varför skulle någon vilja döda henne?

Det är egentligen en ganska typisk deckare. Inte en av de bästa jag har läst, men lika bra som de flesta. Miljön är ju ett stort plus, och är det inte det som man oftast säljer in deckare med? De här är på Gotland! De här är i Glasgow! Göteborg! Och de här utspelar sig i Ghana.

En smakebit på søndag (Wife of the Gods)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men jag tänkte att när det är böcker som hör till det här projektet kan ju smakebiten ligga här också.

Just nu håller jag på med böcker som utspelar sig i Ghana. Det här är en deckare, den första i en serie om DI Darko Dawson vid mordroteln i Accra. Jag är bara i början av boken. Det som har hänt hittills är dels att ett ung kvinna har hittats mystiskt död i norra delen av landet, dels har vi fått läsa lite om Dawsons vardag med jobb och familj. Författaren är läkare, och kanske är det därför han har valt att ge Dawson en son med ett medfött hjärtfel. Operationen täcks inte av den allmänna sjukvården, och föräldrarna gör sitt bästa för att spara ihop pengarna.

Once Hosiah had gone to bed, Dawson and Christine sat down to dinner and he broke the news to her.
”What?” She dropped her fork. ”Ketanu. Why does it have to be you?”
”None of the other guys speak Ewe.”
”Wait a minute,” Christine said fiercely. ”Ketanu is in the Volta Region. Don’t they have their own CID people in Ho?”
”Minister of Health personally called Chief Super and told him he wants an Accra detective to go up.” Dawson shrugged and chortled. ”Apparently the honorable minister thinks we’re superior.”
Christine let her breath out like steam escaping a valve. ”How long do you think you’ll be there?”
”Two weeks, maybe? It could be more. I don’t know how complicated this case is going to be.”
”Can’t you refuse to go?”
”Sure, and have Lartey sack me on the spot? Right now’s no time to be out of work.”
[…]
Christine seemed lost in thought for a moment.
”What you thinking?”Dawson asked.
”Just wondering. Dark, do you think … do you think this is a chance for you to reinvestigate what happened to your mother? She went to Ketanu and never came back, right? Maybe you might come across a missed clue or something, You know what I mean?
”I do. And you read my mind.”
(Kwei Quartey, ”Wife of the Gods”, s. 54-55)
Wife of the Gods

20. En mörkare himmel

En mörkare himmelEn mörkare himmel
av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen
Land: Spanien (Kanarieöarna)
Originalets titel: – (2015)
Översättare: –

Så passande att Mari Jungstedt, tillsammans med den norske författaren Ruben Eliassen, nyligen har påbörjat en ny deckarserie som utspelar sig på Gran Canaria. Det gjorde det ju väldigt enkelt att hitta en bok för Kanarieöarna. Tyvärr tyckte jag inte att den var något vidare.

Jag gillar idén med att låta en skandinavisk deckare utspela sig på Gran Canaria, bland norska och svenska turister och bofasta. Det lär väl finnas en hel del av dem där. I huvudrollerna hittar vi Sara Moberg, en orädd journalist som driver en skandinavisk tidning på Gran Canaria och Kristian Wede, en norsk före detta polis som numera jobbar på det norska konsulatet. Men han är inte främmande för att bedriva lite polisarbete i egen regi. När en svensk kvinna hittas mördad är det förstås den kanariska polisen, som Sara har mycket god kontakt med, som tar hand om fallet. Men Sara och Kristian kan inte låta bli att efterforska på egen hand och börjar snart samarbeta med varandra.

Som det kan vara i deckare så tyckte jag att mordet var … lite väl. Kroppen har blivit arrangerad på ett väldigt speciellt, efter Botticellis ”Venus födelse”. (Obs, ej spoiler, detta framgår mycket tidigt i boken samt i baksidestexten.) Sånt händer bara i deckare. Men det kan man ju leva med, man får räkna med att det är så när man läser deckare. Men jag tyckte också att personerna, trots att de är försedda med bakgrundshistorier, skildras så ytligt.

Det här var inget för mig. Miljön var ju ändå intressant, mest för att det är det mitt projekt går ut på. Men, det går nog att hitta bättre skildringar av Kanarieöarna.

Tydligen planerar Mari Jungstedt att fortsätta skriva Gran Canaria-serien på egen hand nu. Det kanske funkar bättre. Det är ju många deckare som skrivs av två författare numera, men jag kan tänka mig att det inte alltid blir lyckat. Del två skulle ha kommit ut vid det här laget, men den kanske bara är försenad. Jag har inte hört något om att serien skulle vara nedlagd.

19. Tango in Madeira

Tango in MadeiraTango in Madeira
av Jim Williams
Land: Portugal (Madeira)
Originalets titel: – (2013)
Översättare: –

Det är 1922 och Europa är fullt av män som har varit soldater. Tre av dem anländer med båt till Funchal på Madeira. Bland passagerarna finns också en katolsk präst på väg till ett ämbete i Sydafrika, författaren George Bernard Shaw (som bestämt påstår att han inte är George Bernard Shaw) och Agatha Christie, som ingen känner till än. För de flesta är det bara en hamn på vägen till Sydafrika, men fartyget har maskinproblem och blir liggande i hamnen längre än planerat.

För Michael Pinfold, en av de före detta soldaterna, är Madeira dock målet för resan. Här äger hans familj en vingård som tillverkar ganska dåligt vin och han ska ordna upp i affärerna. Hans excentriske far, den Pinfold som har slagit sig ner på Madeira just nu, sköter inte om vingårdens affärer. På Madeira finns också Michaels älskarinna, hennes make, samt den avsatte kejsaren av Österrike-Ungern. (It’s complicated.) Ej att förglömma en främling som dör under mystiska omständigheter och som folk får för sig var en vän till Michael.

Jo, det är invecklat med alla de här personerna till en början. Det tog ett bra tag att sätta sig in i. Det är också svårt att hänga med i alla de oväntade turer som Michaels liv tar här. Han hade ju bara tänkt att sköta sitt, men det blir inte riktigt så. Men jag tyckte att det var en bra bok. Jag ska inte säga att jag tyckte om personerna i den, men jag tyckte om hur de var skrivna. Och är det Madeira man är ute efter (ja!) så får man det man vill ha. Massor av fina beskrivningar av natur och folkliv. Lokalbefolkningen är visserligen relativt osynlig, boken är fullt medvetet skriven på det sätt som en engelsman på 1920-talet skulle ha sett på ön.

De verkliga personerna i boken har faktiskt vistats på ön, men att de skulle ha varit där samtidigt är en liten frihet som författaren har tagit sig.