Etikettarkiv: Chimamanda Ngozi Adichie

55. En halv gul sol

En halv gul sol
av Chimamanda Ngozi Adichie
Land: Nigeria
Originalets titel: Half of a Yellow Sun (2006)
Översättare: Joakim Sundström

Olanna och Kainene är tvillingar, och deras nyrike far försöker ordna med fördelaktiga äktenskap för dem. Män med makt och inflytande, som kan ge flickornas far fördelar i affärsvärlden. Men Kainene är varken vacker eller tillmötesgående, och Olanna flyttar till den mindre staden Nsukka, långt från Lagos, för att leva med Odenigbo, en universitetslärare utan större inkomster eller inflytande. Det var inte vad Olannas föräldrar hade tänkt sig. Och Olanna som är uppvuxen med pengar och allt av moderna bekvämligheter, hur ska hon klara sig på ett ställe som Nsukka?

Ugwu är en pojke från landsbygden som har turen att få sköta Odenigbos hushåll. För honom är det spännande att få lära sig om den stora världen, alla moderna bekvämligheter som finns i huset och att lyssna på Odenigbos och hans vänners politiska diskussioner medan han själv serverar förfriskningar. Dessutom kommer ju husbonden kosta på honom en utbildning så småningom. När han får höra att det ska komma en kvinna till huset blir han först misstänksam, men snart lär han sig tycka bra om Olanna.

Richard har kommit till Nigeria för att han är mycket intresserad av en speciell sorts gammalt konsthantverk. Han passar inte så bra in bland de andra engelsmännen i landet, som mest ägnar sig åt ytliga nöjen. Han har ju ett genuint intresse för landets kultur. På en fest träffar han så en kvinna som han blir fascinerad av, nämligen Kainene.

Vi följer Olanna, Ugwu och Richard dels under tidigt sextiotal, när deras vägar korsas för första gången, dels under sent sextiotal, när mycket har hunnit hända. För dem privat förstås, men framför allt har Biafra, landsdelen där Olanna, Odenigbo och Ugwu bor, utropats som självständig stat och krig utbryter med Nigeria. Det verkar ju ha varit mycket uppmärksammat på sin tid, jag är för ung för att ha hört så mycket om det. Det som man framför allt minns (har hört om) är ju de svältande barnen i Biafra, de som drabbades av bristsjukdomen kwashiorkor. Olannas och Odenigbos dotter, som de kallar Baby, är en av de som hamnar i riskzonen för undernäring när kriget når Nsukka och de tvingas fly. Olanna har alltid försökt skydda Baby från farliga och smutsiga miljöer, men nu gäller det bara att försöka överleva. Ugwu måste också skyddas. Hon vill inte att han ska tvingas bli soldat. Samtidigt hoppas alla på det som verkar alltmer omöjligt – att Biafra ska segra.

Den här boken passar alldeles utmärkt i mitt projekt, jag får lära mig mycket om platsen och tiden. Men samtidigt blir jag också engagerad i personerna och deras liv. Mycket bra!

En smakebit på søndag (En halv gul sol)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Här kan du läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och se hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men om boken tillhör mitt jorden runt-projekt hamnar också smakbiten här.

Det känns som om jag är sist av alla med att läsa ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har sparat den för att den verkade passa in så bra i det här projektet. Det gör den också, och dessutom är den väldigt bra. Den utspelar sig i Nigeria, och så småningom i utbrytarstaten Biafra, på 60-talet. Vi följer tre personer. En av dem är Olanna, som är dotter till en förmögen man, och det här är ur det första kapitlet som handlar om henne:

Hennes mor drog fingret över nattduksbordet. ”Den där dumma tjänsteflickan dammar inte av möblerna ordentligt. Tror hon att hon får betalt för att lata sig?”
Olanna lade ifrån sig boken. Hennes mor hade någonting på hjärtat, det märktes. Leendet och pedanterierna var en början på något.
”Hur mår Odenigbo?” frågade hon till slut.
”Jo, bara bra.”
Hennes mor suckade, på det där överdrivna sättet som betydde att Olanna borde ta sitt förnuft till fånga. ”Har du verkligen tänkt igenom det här med att flytta till Nsukka? Tänkt igenom det riktigt ordentligt?”
”Jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv.”
”Men kommer du att kunna leva bekvämt där?” Hon sa ”bekvämt” med en lätt rysning, och Olanna kunde nästan inte låta bli att le, för hennes mor hade Odenigbos enkla tjänstebostad i åtanke, med oansenliga rum och spartanska möbler och golv utan mattor.
”Det kommer inte att gå någon nöd på mig”, sa hon.
”Du kan hitta ett jobb här i Lagos och hälsa på honom på helgerna.”
”Jag vill inte jobba i Lagos. jag vill jobba på universitetet och jag vill bo tillsammans med honom.”
Hennes mor såg på henne en stund, sedan reste hon sig upp och sa: ”Godnatt, dottern min”, med en röst som var liten och sårad

(Chimamanda Ngozi Adichie, ”En halv gul sol”, s.60-61)