Etikettarkiv: Barnbok

50. Amolle från Niger i Afrika

Amolle från Niger i AfrikaAmolle från Niger i Afrika
av Görrel Espelund och Melker Dahlstrand
Land: Niger
Originalets titel: – (2005)
Översättare: –

Jag hittade ett par böcker på loppis, med fotoberättelser om barn i olika länder. LL-förlaget verkar ha givit ut en hel serie med såna här böcker.

Historien i sig är ju ganska typisk för böcker om barn i världen. Amolle är elva år gammal. Vi får se hans hem och veta lite om hans föräldrar och syskon. Han och hans kusin vaktar getter om dagarna. Amolle skulle egentligen vilja gå i skolan, men det kommer inte på fråga. Det är lite drama med en försvunnen get, och till slut får Amolle veta att han ska få börja skolan trots allt. (Ursäkta spoiler.) Inget fel med det, trevlig berättelse, men jag är inte i målgruppen.

Det jag köpte boken för är bilderna. För det är ändå intressant att få veta hur det kan se ut i Niger. Det är ju ett land som jag inte hade någon uppfattning om. Hur ser naturen ut till exempel?

44. Resan bort

Resan bortResan bort
av Geraldine Kaye
Illustratör: Jennifer Northway
Land: Ghana
Originalets titel: Comfort Herself (1984)
Översättare: Solveig Rasmussen

Jag insåg att jag hade läst en bok som delvis utspelade sig i Ghana när jag var liten. jag hade kanske inte valt den till projektet om det inte var för detta. Jag har inte direkt tänkt på att det var just Ghana, jag kom bara ihåg det som ”ett annat land”. Jag måste ha varit ganska liten när jag läste den, kanske 7-8 år, så jag undrar hur mycket jag begrep av historien egentligen.

Elvaåriga Comfort Jones har vuxit upp med sin bohemiska mamma i London. Det var länge sedan hon träffade sin pappa, som flyttade tillbaka till sitt hemland Ghana när Comfort var liten. När Comforts mamma dör flyttar Comfort till sina strikta morföräldrar på landsbygden, men i hemlighet har hon skrivit till sin pappa och bett att få komma till honom. Hon tar också tillbaka sitt fullständiga namn, Comfort Kwatey-Jones.

Och hennes pappa vill gärna få hem henne. Comfort tillbringar tid både hos pappan och hans nya fru i stan, och hos sin farmor – som blir överlycklig över att få hem sitt ”förlorade” barnbarn – i en liten by. Allt med livet i Ghana är nytt och spännande, men Comfort har svårt att förlika sig med att hon inte får bestämma så mycket över sig själv här. Och hon oroar sig över att farmodern inte verkar planera att låta Comfort fortsätta i skolan. Hennes kusiner i samma ålder går inte i skolan.

Till slut måste hon fatta ett beslut om hur hon vill leva sitt liv. I London hade ju hon och mamman planerat vilken skola hon skulle gå på och allt, men vad ska Comfort välja nu? Stanna kvar i Ghana hos sin stora familj och jobba på marknaden, vilket hon tycker är väldigt roligt, eller resa tillbaka till England och återuppta sin skolgång innan det har gått för lång tid?

Tydligen ska det finnas en bok till om Comfort, ”Great Comfort”. Jag blir ju ganska sugen på att läsa den också.

31. Min farsa är Tarzan

Min farsa är TarzanMin farsa är Tarzan
av Lasse Ekholm
Illustrerad av Sven Nordqvist
Land: Gambia
Originalets titel: – (1989)
Översättare: –

Jag hittade en svensk barnbok som utspelar sig i Gambia. Jag tror inte att de egentligen säger vilket land det är, men valutan heter dalasi så …

Ronny har följt med sin pappa på en jobbresa till Gambia. De får bo på ett fint hotell som Ronnys pappa ska fotografera till en resetidning. Dessutom ska en svensk fotomodell resa ner senare, för Ronnys pappa ska också passa på att fota en baddräktskollektion. Han är fotograf och kan allt. Han har blivit utsedd till ”årets tjejfotograf” och på hotellet blir han utsedd till ”Tarzan” i en tävling. Ronny ser väldigt upp till honom, men själv är han inte på långa vägar så cool som pappan. Han kan inte förstå varför mamman (de är skilda) blir så irriterad på hans sätt.

Pappan är verkligen ganska irriterande, en sån som alltid måste vara i centrum, men Ronny ser inte det.

Så försvinner Ronnys pappa och Ronny måste klara sig själv. Först och främst med att försöka hitta pappan. Han har lärt känna en kille från en by i närheten lite, men kommer Lamin verkligen vilja hjälpa honom? Ronny gjorde ju bort sig och råkade förolämpa honom rejält. Och sedan är det den där fotomodellen som ska komma. Ronnys pappa har ju visat litegrann hur kamerorna funkar, kanske kan Ronny ta hand om den plåtningen på egen hand? Göra något som pappan kan bli stolt över?

Det är lite av en skröna det här. Ganska rolig, men den känns också gammal på något sätt. Inte nödvändigtvis i handlingen eller i temat, men i stilen. Den är så som barnböcker var på 80-talet när den här är skriven.

21. Pojken som levde med strutsar

Pojken som levde med strutsarPojken som levde med strutsar
av Monica Zak
Land: Västsahara
Originalets titel: – (2001)
Översättare: –

En tvåårig pojke kommer bort från sin mamma och resten av sitt följe under en sandstorm i Sahara. Efter sandstormen är landskapet helt förändrat och man kan inte hitta platsen där han försvann. Och han kan inte ha överlevt länge, det är ingen idé att leta.

Men Hadara hittas av ett strutspar som bestämmer sig för att ta hand om honom som om han var deras egen unge. Han gör en hel del saker som strutsar inte förstår sig på, han är relativt långsam och det är konstigt att han aldrig verkar bli fullvuxen. Men å andra sidan kan han göra mycket med sina händer som en struts inte klarar, som att befria strutsungar som har trasslat in sig i snår.

Så småningom börjar Hadara dock ställa frågor som hans föräldrar inte kan eller vill svara på. Varför ser han inte ut som de andra strutsarna till exempel? Varför har han otydliga minnen som inte verkar ha med strutsarnas liv att göra? Samtidigt har folk fått nys om att det lär leva en pojke med strutsar i öknen och man funderar på hur de ska utnyttja en sådan sensation. Pojken måste fångas in förstås, och det ska göras film och skrivas böcker om hur han anpassas till civilisationen. Om detta vet Hadara inget, han tror att han lever tryggt hos sin strutsfamilj.

Spännande bok med stark Djungelbokskänsla. I ett efterord berättas också om hur författaren träffade Hadaras son i ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det verkar som om historien berättas som om den vore sann, men det känns ju väldigt otroligt att den faktiskt skulle vara det.

Monica Zak har skrivit ännu en bok om Hadara, ”Dansa med strutsar”.