Alla inlägg av Marika

61. My sister, the Serial Killer

My Sister, the Serial Killer
av Oyinkan Braithwaite
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2018)
Översättare: –

Korede och hennes lillasyster Ayoola är mycket olika varandra. Korede är den ansvarsfulla och lite tråkiga. Ayoola är vacker och bortskämd, och Korede kan verkligen irritera sig på henne. Men hon ställer förstås alltid upp när Ayoola hamnar i knipa. Och nu ringer Ayoola för tredje gången upp sin syster och berättar att ännu en pojkvän är död. Korede måste komma och hjälpa henne att göra sig av med kroppen och städa upp brottsplatsen. Och Korede ställer upp som vanligt. Men nu börjar hon misstänka att det inte handlar om nödvärn. Är Ayoola i själva verket en seriemördare?

Saken ställs på sin spets när Ayoola besöker sjukhuset där Korede jobbar. En av läkarna blir betagen av Koredes vackra syster. En läkare som Korede själv länge varit hemligt förälskad i. Ska Korede inte få ha någonting i fred?

Spännande och framför allt en beckmörkt humoristisk berättelse. Roligt att läsa den nu när den känns så NU, bland annat med hur sociala medier används. Korede kan följa hur den ”försvunne” pojkvännen söks och sörjs på internet och har allt sjå i världen med att få den obekymrade Ayoola att inte posta något olämpligt på instagram, som skulle kunna kasta misstankar mot henne.

60. Looking for Transwonderland

Looking for Transwonderland: Travels in Nigeria
av Noo Saro-Wiwa
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2012)
Översättare: –

Noo Saro-Wiwa och hennes syskon växte upp i Storbritannien, och såg inte fram emot sina vistelser i Nigeria under loven. Nigeria var hett och saknade moderna bekvämligheter och nöjen. Det var också oroväckande – förväntades de flytta dit en dag? Efter att hennes far, författaren och aktivisten Ken Saro-Wiwa, avrättades av regimen 1995 så upphörde resorna dit.

Noo Saro-Wiwa blev journalist och bestämde sig många år senare för att göra en resa och återupptäcka landet där hon föddes. Som barn tillbringade hon oftast loven hos sina släktingar, men hennes far tog vid ett tillfälle även med henne och ett par av hennes syskon på en längre resa för att visa dem landet. I den här boken gör hon en ännu mer ambitiös rundtur och besöker många olika platser runt om i Nigeria. Jag har ju läst en hel del romaner som utspelar sig i landet nu, och det är intressant att läsa en journalistisk skildring också.

Vi får läsa om Noo Saro-Wiwas upplevelser på alla möjliga och omöjliga platser, allt från naturreservat till nedgångna nöjesfält. Vad är sig likt och vad har förändrats sedan hon var barn? Och hur förändras hennes egen syn på landet nu när hon för första gången ser det med vuxna ögon. Resan väcker också minnen, många av dem färgade av sorg efter fadern och en bror, som gick bort ung.

59. I Do Not Come to You by Chance

I Do Not Come to You by Chance
av Adaobi Tricia Nwaubani
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2009)
Översättare: –

Kingsley är den äldste sonen i familjen, och det är en stor grej. Han har särskilda privilegier men också ett större ansvar, i synnerhet som hans syskon är en del år yngre. Bland annat räknar man ju med att han ska hjälpa till att försörja familjen. Det viktiga, har hans föräldrar alltid inpräntat, är att man skaffar sig en ordentlig utbildning. Det är nyckeln till framgång här i livet. Och Kingsley har skaffat sig en bra utbildning. Men det är nu flera år sedan han tog examen och han har fortfarande inte lyckats hitta något jobb. För viktigast av allt, har det visat sig, är att man har kontakter.

I stället är det en sån som morbror Boniface, även känd som Cash Daddy – Kingsleys mammas yngre halvbror, en odugling utan högre utbildning – som har lyckats. Han vältrar sig bokstavligen i lyx. Dyra bilar, unga vackra kvinnor, god mat och märkeskläder. Det är smaklöst, men ändå lockande. Kingsleys föräldrar får vända på slantarna och själv känner han sig värdelös som inte kan hjälpa till. Men mamma och pappa är bestämda – Kingsley ska jobba med det han är utbildad till och han ska absolut inte jobba för Cash Daddy.

Men nöden har ingen lag. Omständigheterna gör att Kingsley inte ser någon annan utväg än att jobba för Cash Daddy i alla fall. Och så hamnar han i den märkliga verksamhet som kallas 419 i Nigeria, och nigeriabrev hos oss. När han väl har kommit över sitt dåliga samvete och börjat se på det mer som ett spel så går det bra. Men det är inte utan konsekvenser som man lever det här livet.

Intressant att läsa en roman om det här ämnet och från den här vinkeln. Det verkar ju så avlägset att någon skulle gå på det här, och hur kan det då finnas någon mening att syssla med den typen av bedrägerier? Även för tio år sedan (boken är från 2009). Men det finns alltid nån … Ska man tro på den här boken så är det inte så många, 419:ern har möjlighet att skapa en personlig kontakt med varje ”mugu”, men å andra sidan mjölkar man dem på de mest kreativa sätt. Det ska inte stanna vid summan man bad om i första mailet. Det finns alltid några extra avgifter man kan hitta på, samtidigt som man dinglar lockbetet (”10% av min avlidne klients förmögenhet” eller vad det nu kan vara) framför dem.

Konstigt nog hejar man ändå på Kingsley, trots hans omoraliska verksamhet. Man vet ju varför han är tvungen att göra detta. Eller varför han tycker att han är tvungen.

58. The Fishermen

The Fishermen
av Chigozie Obioma
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2015)
Översättare: –

En stad i Nigeria på 90-talet. En far blir förflyttad av sin arbetsgivare, och kommer bara hem till sin fru och sina barn ett par gånger i månaden. Men han tänker att han kommer ha samma pli på sina barn som innan även om han inte är närvarande, även om hans fru ber honom tänka om och inte tacka ja till den nya tjänsten. Och det blir som hon befarat. Hon har fullt upp med sitt jobb och de minsta barnen, och de fyra äldsta sönerna tar tillfället i akt att strunta i läxorna och i stället hitta på annat på sin fritid. Och det de intresserar sig mest för att att gå ner till floden och fiska. Den här floden har dåligt rykte och ingen annan fiskar i den. Bara bröderna och några av deras kompisar. Men en dag träffar de en galning där – alla i stan vet vem han är, han är skrämmande och anses kunna förutspå framtiden. han säger något till pojkarna och efter det är den äldste av bröderna som förvandlad. Och detta är bara början på de tragiska händelser som nästan oundvikligt följer på varandra.

Jag tyckte att detta var en riktigt bra bok. Sidorna nästan flög fram och jag gillade berättartekniken. Det kändes också som att mitt Jorden runt-projekt har gett utdelning här, för den här boken utspelar sig ju nästan i nutid (90-talet, som sagt) – bröderna spelar datorspel och allt – men det finns också ett släktskap med den värld som skildras i ”Allt går sönder” (som nämns flera gånger i boken) och ”Konkubinen”, som ju utspelar sig innan eller precis i början av kolonialiseringen av landet.

57. Double Yoke

Double Yoke
av Buchi Emecheta
Land: Nigeria
Originalets titel: – (1982)
Översättare: –

Ete Kamba och Nko träffas på en fest hemma hos hennes släktingar i hans hemby. De blir förälskade i varandra, men det finns mycket som trasslar till deras förhållande. Vi vet redan från början att det verkar vara över, och så småningom får vi reda på vad som har hänt.

Båda två blir antagna till universitetet. Ete Kamba har oroat sig för att han inte ska vara bland de som lyckas med inträdesprovet. Samtidigt känns det som att Nko måste vara lite diskret med att hon har kommit in, för att inte skada Ete Kambas självkänsla. Livet i hembyn och livet på universitetet skiljer sig ganska mycket åt, men för Nko är det en särskild svår balansgång. Hon ska både vara modern och traditionellt sedesam. Även om det är en viss professor som är den värsta personen i den här berättelsen så har jag ändå svårt att känna någon sympati för Ete Kamba i slutändan. Han verkar inte alls kunna leva sig in i Nkos omöjliga situation, utan uppvisar i stället en otrevlig dubbelmoral. (Bara en sån sak som att efter att Ete Kamba och Nko har sex för första gången så blir han arg och besviken på att hon inte längre är oskuld. Som om han inte var delaktig i detta.) Och så känner han sig illa behandlad.

Tyvärr tyckte jag att boken var lite tråkig. Det kändes som att personerna blev för platta och budskapet för uppenbart.

56. Under the Udala Trees

Under the Udala Trees
av Chinelo Okparanta
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2015)
Översättare: –

”Under the Udala Trees” börjar under biafrakriget, som jag ju nu känner igen för att jag just läste om det i ”En halv gul sol”. Ijeoma är tolv år när hennes pappa dör i ett flyganfall. Hennes mamma bestämmer sig för att skicka Ijeoma att bo hos vänner till familjen i en stad som lär vara säkrare, medan hon själv beger sig till sin egen hemstad för att försöka bygga upp ett liv för dem där. Åtminstone är det den förklaring hon ger, men enlkigt Ijeoma verkar det också som att hon efter makens död bara vill lämna allt bakom sig, inklusive hemmet och dottern.

Hos faderns vänner gör Ijeoma en klassresa nedåt. Det är ett barnlöst par hon ska bo hos, en skollärare och hans fru, men Ijeoma ”får inte plats” i deras hus. Hon ska bo i ett skjul på gården och vara deras tjänsteflicka. Och så småningom ska de kosta på henne en utbildning. (Som med Ugwu i ”En halv gul sol”, men för honom var ju jobbet ett lyft jämfört med det enkla livet i hans hemby.) En dag träffar hon en jämnårig flicka, en vän! Amina följer med Ijeoma hem, hon har ingen annanstans att ta vägen. Hennes familj har dödats, och hennes släkt bor långt bort. Skolläraren är tveksam, Amina tillhör ju en folkgrupp som egentligen är fienden, men hon får stanna och dela Ijeomas arbete och bostad. Och här upptäcker de så småningom att de älskar varandra. De är för unga för att ha hört talas om något sånt här, de bara gör vad som faller sig naturligt. Tills de blir påkomna och Ijeomas mamma hämtar henne. Det som Ijeoma har längtat efter i flera år, men inte nu längre.

Ijeoma kan inte tycka att hennes känslor för Amina, eller för andra kvinnor så småningom, är fel. Det spelar ingen roll hur mycket bibelstudier hennes mamma tvingar henne till för att ”logiskt bevisa” hur fel det är med homosexualitet. Det finns en sorts mörk humor här, i vilka bibelhistorier Ijeomas mamma använder för att omvända sin dotter. Ijeoma försöker hålla fast vid sin egen identitet, men hon påverkas förstås av vad samhället tycker, av att hon alltid måste smyga och av risken att utsättas för våld. Kanske är det ändå bäst att hon gifter sig med en man, som hennes mamma vill?

”Under the Udala Trees” kom ut 2015, året efter att samkönade relationer kriminaliserats i Nigeria, med straff som inkluderar dödsstraff i vissa stater. Boken utspelar sig tidigare, från sent 60-tal till 80-talet, men det finns en epilog som utspelar sig 2014 där Ijeoma reflekterar kring sitt liv och uttrycker hopp om framtiden, trots allt. Att dagens unga ska vara annorlunda än de äldre generationerna.

55. En halv gul sol

En halv gul sol
av Chimamanda Ngozi Adichie
Land: Nigeria
Originalets titel: Half of a Yellow Sun (2006)
Översättare: Joakim Sundström

Olanna och Kainene är tvillingar, och deras nyrike far försöker ordna med fördelaktiga äktenskap för dem. Män med makt och inflytande, som kan ge flickornas far fördelar i affärsvärlden. Men Kainene är varken vacker eller tillmötesgående, och Olanna flyttar till den mindre staden Nsukka, långt från Lagos, för att leva med Odenigbo, en universitetslärare utan större inkomster eller inflytande. Det var inte vad Olannas föräldrar hade tänkt sig. Och Olanna som är uppvuxen med pengar och allt av moderna bekvämligheter, hur ska hon klara sig på ett ställe som Nsukka?

Ugwu är en pojke från landsbygden som har turen att få sköta Odenigbos hushåll. För honom är det spännande att få lära sig om den stora världen, alla moderna bekvämligheter som finns i huset och att lyssna på Odenigbos och hans vänners politiska diskussioner medan han själv serverar förfriskningar. Dessutom kommer ju husbonden kosta på honom en utbildning så småningom. När han får höra att det ska komma en kvinna till huset blir han först misstänksam, men snart lär han sig tycka bra om Olanna.

Richard har kommit till Nigeria för att han är mycket intresserad av en speciell sorts gammalt konsthantverk. Han passar inte så bra in bland de andra engelsmännen i landet, som mest ägnar sig åt ytliga nöjen. Han har ju ett genuint intresse för landets kultur. På en fest träffar han så en kvinna som han blir fascinerad av, nämligen Kainene.

Vi följer Olanna, Ugwu och Richard dels under tidigt sextiotal, när deras vägar korsas för första gången, dels under sent sextiotal, när mycket har hunnit hända. För dem privat förstås, men framför allt har Biafra, landsdelen där Olanna, Odenigbo och Ugwu bor, utropats som självständig stat och krig utbryter med Nigeria. Det verkar ju ha varit mycket uppmärksammat på sin tid, jag är för ung för att ha hört så mycket om det. Det som man framför allt minns (har hört om) är ju de svältande barnen i Biafra, de som drabbades av bristsjukdomen kwashiorkor. Olannas och Odenigbos dotter, som de kallar Baby, är en av de som hamnar i riskzonen för undernäring när kriget når Nsukka och de tvingas fly. Olanna har alltid försökt skydda Baby från farliga och smutsiga miljöer, men nu gäller det bara att försöka överleva. Ugwu måste också skyddas. Hon vill inte att han ska tvingas bli soldat. Samtidigt hoppas alla på det som verkar alltmer omöjligt – att Biafra ska segra.

Den här boken passar alldeles utmärkt i mitt projekt, jag får lära mig mycket om platsen och tiden. Men samtidigt blir jag också engagerad i personerna och deras liv. Mycket bra!

En smakebit på søndag (En halv gul sol)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Här kan du läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och se hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men om boken tillhör mitt jorden runt-projekt hamnar också smakbiten här.

Det känns som om jag är sist av alla med att läsa ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har sparat den för att den verkade passa in så bra i det här projektet. Det gör den också, och dessutom är den väldigt bra. Den utspelar sig i Nigeria, och så småningom i utbrytarstaten Biafra, på 60-talet. Vi följer tre personer. En av dem är Olanna, som är dotter till en förmögen man, och det här är ur det första kapitlet som handlar om henne:

Hennes mor drog fingret över nattduksbordet. ”Den där dumma tjänsteflickan dammar inte av möblerna ordentligt. Tror hon att hon får betalt för att lata sig?”
Olanna lade ifrån sig boken. Hennes mor hade någonting på hjärtat, det märktes. Leendet och pedanterierna var en början på något.
”Hur mår Odenigbo?” frågade hon till slut.
”Jo, bara bra.”
Hennes mor suckade, på det där överdrivna sättet som betydde att Olanna borde ta sitt förnuft till fånga. ”Har du verkligen tänkt igenom det här med att flytta till Nsukka? Tänkt igenom det riktigt ordentligt?”
”Jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv.”
”Men kommer du att kunna leva bekvämt där?” Hon sa ”bekvämt” med en lätt rysning, och Olanna kunde nästan inte låta bli att le, för hennes mor hade Odenigbos enkla tjänstebostad i åtanke, med oansenliga rum och spartanska möbler och golv utan mattor.
”Det kommer inte att gå någon nöd på mig”, sa hon.
”Du kan hitta ett jobb här i Lagos och hälsa på honom på helgerna.”
”Jag vill inte jobba i Lagos. jag vill jobba på universitetet och jag vill bo tillsammans med honom.”
Hennes mor såg på henne en stund, sedan reste hon sig upp och sa: ”Godnatt, dottern min”, med en röst som var liten och sårad

(Chimamanda Ngozi Adichie, ”En halv gul sol”, s.60-61)

54. Isara – En resa kring min far

Isara – En resa kring min far
av Wole Soyinka
Land: Nigeria
Originalets titel: Isara – A Voyage Around ”Essay” (1990)
Översättare: Björn Ranung

Är detta en roman eller en biografi? Jag kan inte hitta ett tydligt svar på den frågan. Boken handlar om Soyinkas far – bland annat kallad ”Essay” efter initialerna S. A. – och dennes vänner och händelserna som skildras äger till största delen rum på 1930-talet, antar jag. Vi får ta del av vänkretsens tankar om Hitler, Mussolini och Abyssinien. De flesta har studerat tillsammans och har flyttat ifrån barndomsstaden. Essay är lärare, någon är apotekare, någon är affärsman. Vi får läsa om händelser på skolan där Essay är överlärare och om politik på en betydligt mindre skala än andra världskriget. Man ska välja ny kung på hemorten och det blir en kamp mellan olika intressen. Och de utflyttade akademikerna blir indragna vare sig de vill eller inte – det är deras plikt.

Jag tyckte väl att den här boken var lite seg på sina ställen, även om det också var intressant att läsa om den här tiden. När landet nu har en nobelpristagare i litteratur (1986) så kan man ju passa på att läsa honom, men kanske borde jag ha läst t.ex. ”Aké – barndomsåren” i stället – en skildring av Soyinkas barndom, som väl måste äga rum ungefär samtidigt som ”Isara”. Det känns som att en barndomsskildring nästan alltid är ett säkert kort.

Jag är ju inte så värst insatt i musik, men jag tyckte att det var något bekant med namnet på några släktingar som nämns i boken. Ransome-Kuti. Efter lite googlande inser jag att Soyinka är kusin till musikern Fela Kuti, som jag har läst om i Anna Charlotta Gunnarssons ”Popmusik rimmar på politik”. Jag har också läst om Fela Kutis mor Funmilayo Ransome-Kuti i ”En annan historia”, där Bilan Osman bidrog med en text om henne. Överhuvudtaget verkar det vara en produktiv och politiskt engagerad släkt.

53. Allt går sönder

Allt går sönder
av Chinua Achebe
Land: Nigeria
Originalets titel: Things Fall Apart (1958)
Översättare: Ebbe Linde

Okonkwos far var en vek slarver, som levde på lånade pengar och inte kunde ta hand om sin familj. Okonkwo strävar efter att vara faderns motsats, och går långt för att inte visa svaghet eller bristande manlighet. Han blir framgångsrik i sin by, men efter en händelse där Okonkwo går alldeles för långt – just på grund av sin ovilja mot att visa känslor – vänder hans lycka. När han råkar döda en annan bybo genom ett vådaskott måste han lämna byn. För att blidka gudarna måste han och hans familj leva i exil i en annan by i sju år.

Under dessa år genomgår hembyn en stor förändring. Vita missionärer dyker upp och folk börjar faktiskt ansluta sig till den här nya religionen. Till Okonkwos bestörtning även hans egen son. Hade det här varit förr i tiden hade byn inte godtagit missionärernas närvaro, men tydligen är det inte som förr. Gamla traditioner börjar få ge vika för nya idéer, och Okonkwo hör helt och hållet hemma i det gamla.

Intressant bok, som är en modern klassiker. Den utspelar sig på 1890-talet och jag tycker att jag känner igen kulturen från ”Konkubinen” (som jag antar utspelar sig ännu tidigare). Hur byarna och familjerna är organiserade till exempel, och förhållandet till gudarna.