Månadsarkiv: september 2019

61. My sister, the Serial Killer

My Sister, the Serial Killer
av Oyinkan Braithwaite
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2018)
Översättare: –

Korede och hennes lillasyster Ayoola är mycket olika varandra. Korede är den ansvarsfulla och lite tråkiga. Ayoola är vacker och bortskämd, och Korede kan verkligen irritera sig på henne. Men hon ställer förstås alltid upp när Ayoola hamnar i knipa. Och nu ringer Ayoola för tredje gången upp sin syster och berättar att ännu en pojkvän är död. Korede måste komma och hjälpa henne att göra sig av med kroppen och städa upp brottsplatsen. Och Korede ställer upp som vanligt. Men nu börjar hon misstänka att det inte handlar om nödvärn. Är Ayoola i själva verket en seriemördare?

Saken ställs på sin spets när Ayoola besöker sjukhuset där Korede jobbar. En av läkarna blir betagen av Koredes vackra syster. En läkare som Korede själv länge varit hemligt förälskad i. Ska Korede inte få ha någonting i fred?

Spännande och framför allt en beckmörkt humoristisk berättelse. Roligt att läsa den nu när den känns så NU, bland annat med hur sociala medier används. Korede kan följa hur den ”försvunne” pojkvännen söks och sörjs på internet och har allt sjå i världen med att få den obekymrade Ayoola att inte posta något olämpligt på instagram, som skulle kunna kasta misstankar mot henne.

60. Looking for Transwonderland

Looking for Transwonderland: Travels in Nigeria
av Noo Saro-Wiwa
Land: Nigeria
Originalets titel: – (2012)
Översättare: –

Noo Saro-Wiwa och hennes syskon växte upp i Storbritannien, och såg inte fram emot sina vistelser i Nigeria under loven. Nigeria var hett och saknade moderna bekvämligheter och nöjen. Det var också oroväckande – förväntades de flytta dit en dag? Efter att hennes far, författaren och aktivisten Ken Saro-Wiwa, avrättades av regimen 1995 så upphörde resorna dit.

Noo Saro-Wiwa blev journalist och bestämde sig många år senare för att göra en resa och återupptäcka landet där hon föddes. Som barn tillbringade hon oftast loven hos sina släktingar, men hennes far tog vid ett tillfälle även med henne och ett par av hennes syskon på en längre resa för att visa dem landet. I den här boken gör hon en ännu mer ambitiös rundtur och besöker många olika platser runt om i Nigeria. Jag har ju läst en hel del romaner som utspelar sig i landet nu, och det är intressant att läsa en journalistisk skildring också.

Vi får läsa om Noo Saro-Wiwas upplevelser på alla möjliga och omöjliga platser, allt från naturreservat till nedgångna nöjesfält. Vad är sig likt och vad har förändrats sedan hon var barn? Och hur förändras hennes egen syn på landet nu när hon för första gången ser det med vuxna ögon. Resan väcker också minnen, många av dem färgade av sorg efter fadern och en bror, som gick bort ung.