41. Långt från min far

Långt från min farLångt från min far
av Véronique Tadjo
Land: Elfenbenskusten
Originalets titel: Loin de mon père (2010)
Översättare: Ragna Essén

Ännu ett land där det har varit krig nyligen. Nina har inte varit i Elfenbenskusten, sitt ena hemland, på flera år. Trots att hennes far har varit sjuk har han inte velat att hon ska komma dit. Det är dåliga tider, det finns inga jobb, och dessutom blir han väl omhändertagen av sina systrar. Bättre att Nina stannar utomlands. Men nu är han död och Nina reser hem för att ordna med begravningen.

Jag tycker att jag börjar känna igen hur det funkar med familj nu, efter alla dessa böcker från regionen. Det är ofta stora familjer, inte minst för att till exempel fastrar och kusiner verkar räknas till den närmaste familjen. I böckerna är det också extremt vanligt att ha bott utomlands, men det kan ju hända att det speglar författarens eget liv, och att författare är lite överrepresenterade bland de som har bott utomlands. I synnerhet de som blir översatta kanske. Det blir ju enklare för utländska läsare om huvudpersonen, som till exempel Nina här, återupptäcker landet efter att ha varit borta länge när det handlar om ett land som man inte är så bekant med.

Nina försöker ordna allt det praktiska som hon tycker känns rätt, men släktingarna har ofta andra idéer. Hon försöker få stöd hos sin syster, men hon får inga svar på sina mejl. Kommer systern ens att komma? Alla frågar och Nina vet inte vad hon ska svara. Samtidigt får hon veta saker om fadern som har varit allmän kännedom i resten av familjen, men som man har hållit hemliga för Nina och hennes syster.

Välskriven bok i och för sig, men jag tror inte att den kommer stanna i minnet. Det är ju knappt så jag kommer ihåg den nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *