Månadsarkiv: december 2017

Hejdå Guinea

Det var Guinea det. Inte illa att hitta två böcker därifrån. Den ena boken var relativt ny, men utspelade sig i historisk tid – Tierno Monénembos ”The King of Kahel” – och så var det en äldre självbiografi som utspelade sig lite innan den skrevs – ”Svart barn” av Camara Laye. Om jag bara ska rekommendera en så vet jag faktiskt inte vilken av dem jag ska välja. Jag tror man får välja själv vilken sorts bok man vill ha.

36. Svart barn

Svart barnSvart barn
av Camara Laye
Land: Guinea
Originalets titel: L’Enfant noir (1953)
Översättare: Ingemar och Mikaela Leckius

”Svart barn” är en skildring av Camara Layes barn- och ungdomstid i Guinea på 30- och 40-talet. Flera skolminnen är negativa – pennalismen i skolan i hemstaden och den bristande kvaliteten på undervisningen den första tiden på gymnasiet – men i båda fallen löste sig problemen så småningom, och de allra flesta minnena är ljusa. Barndomen beskrivs som väldigt lycklig, inte minst besöken hos mormor på landet, och många händelser rent av som magiska för ett barn. När boken skrevs bodde Camara Laye i Frankrike och det vilar ett nostalgiskt skimmer över både barndom och hemland.

35. The King of Kahel

The King of KahelThe King of Kahel
av Tierno Monénembo
Land: Guinea
Originalets titel: Le roi de Kahel (2008)
Översättare: Nicholas Elliott

Huvudpersonen i ”The King of Kahel” är baserad på en verklig person, men man är mycket noga med att påpeka att boken är en roman.

Aimé Olivier de Sanderval var en fransk entreprenör och upptäcktsresande som på 1880-talet reste till Västafrika. Det här var på den tiden när alla europeiska länder började skaffa kolonier i Europa, men Sanderval var mer ute efter att skaffa sig ett eget land, där han skulle bli kung. Som man ju gör. Han tänkte på antingen Tonkin (i nuvarande Vietnam) eller Fouta Djallon ( i nuvarande Guinea), men det blev Fouta Djallon, eftersom han tyckte att Afrika verkade mer spännande och han tyckte bättre om namnet Fouta Djallon. Att Fouta Djallon redan hade en kung var tydligen inte så viktigt för Sanderval. Han såg för sig att han skulle bli en bättre kung, och han skulle införa europeiska seder och framför allt bygga järnväg. Självförtroendet var det inget fel på, men att genomföra planen visar sig vara svårare än förutsett. Vad tänker de egentligen, de som offrar allt för den här typen av vansinniga planer?

Jag tyckte väl att det blev lite trögläst, även om det ofta var dramatiska händelser och gärna en lite humoristisk ton. Sanderval blir lite löjlig med sina stora planer. Som att han fortfarande leker upptäcktsresande hemma i trädgården, fast nu med livet som insats.

Hej Guinea

GuineaGuinea är ett land som jag vet väldigt lite om, och ett av de som har snarlikt namn som flera andra länder, både i regionen och i helt andra delar av världen. (Förlåt min okunskap, Guinea!) Så det är inte fel att få något att förknippa med landet.