Månadsarkiv: augusti 2017

Kartuppdatering

Dags att uppdatera min skrapkarta! Jag blev lite besviken över att skrapmaterialet inte riktigt lossnade så att det blev en reva i Gambia.

Jag är också besviken över att bara ha hunnit med tre länder på åtta månader.

Mali, Senegal och Gambia.

Jag hoppas att jag får upp läshastigheten och att det inte blir fler revor i kartan.

Hejdå Gambia

Det var det hela från Gambia.

Först läste jag en svensk barnbok, som var ganska rolig. ”Min farsa är Tarzan” av Lasse Eholm, med illustrationer av Sven Nordqvist. Den var inte så tydligt att den utspelade sig i Gambia, men jag tror att den gjorde det. Mycket på ett all-inclusive-hotell, och är det inte det svenskar ofta åker till? Så det kan ju passa bra.

Sedan en roman om olika riktningar en kvinnas liv kan ta. ”Reading the Ceiling” av Dayo Forster. Perfekt till mitt projekt!

Självklart är det den sistnämnda jag skulle rekommendera av de här två.

32. Reading the Ceiling

Reading the CeilingReading the Ceiling
av Dayo Forster
Land: Gambia
Originalets titel: – (2007)
Översättare: –

Ayodele ska ut med sina kompisar och fira sin artonårsdag. Hon har också bestämt att den här dagen ska hon ha sex för första gången. Hon vet inte med vem, men hon har gjort en lista över tänkbara kandidater. Killen hon är kär i, en annan kille som är ganska tråkig men som hon vet gillar henne och några till. Det viktiga är inte vem, utan att det blir av.

Vad hon inte vet är att hennes liv kommer gestalta sig på helt olika sätt beroende på vem det blir. Vi får läsa tre olika versioner av Ayodeles liv. Kanske flyttar hon utomlands, kanske blir hon kvar i Gambia. Kanske blir hon gift, kanske blir hon mamma, kanske förlorar hon en närstående. Bekymmer får hon väl i vilket fall som helst. Kanske slutar det lyckligt.

Jag gillar idén med de olika liv som hon skulle kunna leva, men det gällde att koncentrera sig så man kom ihåg hur alla karaktärer hade det i just den version man läste för tillfället. även om boken inte utspelade sig helt och hållet i Gambia, så kändes det som en perfekt bok att läsa för att få en liten aning om landet. Man fick ju så många historier och miljöer i en och samma berättelse.

31. Min farsa är Tarzan

Min farsa är TarzanMin farsa är Tarzan
av Lasse Ekholm
Illustrerad av Sven Nordqvist
Land: Gambia
Originalets titel: – (1989)
Översättare: –

Jag hittade en svensk barnbok som utspelar sig i Gambia. Jag tror inte att de egentligen säger vilket land det är, men valutan heter dalasi så …

Ronny har följt med sin pappa på en jobbresa till Gambia. De får bo på ett fint hotell som Ronnys pappa ska fotografera till en resetidning. Dessutom ska en svensk fotomodell resa ner senare, för Ronnys pappa ska också passa på att fota en baddräktskollektion. Han är fotograf och kan allt. Han har blivit utsedd till ”årets tjejfotograf” och på hotellet blir han utsedd till ”Tarzan” i en tävling. Ronny ser väldigt upp till honom, men själv är han inte på långa vägar så cool som pappan. Han kan inte förstå varför mamman (de är skilda) blir så irriterad på hans sätt.

Pappan är verkligen ganska irriterande, en sån som alltid måste vara i centrum, men Ronny ser inte det.

Så försvinner Ronnys pappa och Ronny måste klara sig själv. Först och främst med att försöka hitta pappan. Han har lärt känna en kille från en by i närheten lite, men kommer Lamin verkligen vilja hjälpa honom? Ronny gjorde ju bort sig och råkade förolämpa honom rejält. Och sedan är det den där fotomodellen som ska komma. Ronnys pappa har ju visat litegrann hur kamerorna funkar, kanske kan Ronny ta hand om den plåtningen på egen hand? Göra något som pappan kan bli stolt över?

Det är lite av en skröna det här. Ganska rolig, men den känns också gammal på något sätt. Inte nödvändigtvis i handlingen eller i temat, men i stilen. Den är så som barnböcker var på 80-talet när den här är skriven.

Hej Gambia

Nästa land är liksom inneslutet i det föregående (Senegal). Jag blev förvånad över att Gambia var så litet när jag gjorde research för projektet. Jag hade föreställt mig det som större. (Jag vet, jag har noll koll på geografi.)

Jag vet inte så mycket om landet. Relativt vanligt att folk åker dit på semester, men jag har ju inte varit någonstans. Jo, förresten, det var ju en hel del om Gambia på nyheterna i vintras.

Hejdå Senegal

Dags att jag lämnar Senegal bakom mig. Jag har läst tre böcker och det kändes som ett bra urval.

Först läste jag ett långt brev, boken heter faktiskt ”So Long A Letter”, där en kvinna skriver till en väninna och berättar om sitt liv. Skriven av Mariama Bâ.

Därefter var det två noveller om män i Dakar, i ”Niiwam” av Sembène Ousmane.

Och så till sist en utomståendes syn på landet i ”He Sleeps” av Reginald McKnight.

Den bok jag skulle rekommendera är ”So Long A Letter”. Det var den jag tyckte bäst om.

Och visst måste jag fortsätta ha med musik om jag kommer på nån? Jag kom på den att här finns. :)

30. He Sleeps

He SleepsHe Sleeps
av Reginald McKnight
Land: Senegal
Originalets titel: – (2001)
Översättare: –

Bertrand Milworth är en afroamerikansk antropolog som har rest till Senegal för att samla in vandringshistorier (alltså urban legends). Men i själva verket reser han snarare från något än till något, hemma håller hans äktenskap på att falla sönder. I Dakar får han hjälp att hitta ett hyresrum, och i samma lägenhet bor även en senegalesisk familj, Alaine, Kene och deras lilla dotter. Alaine är en blandning av vänskaplig och fientlig. På nätterna hör Bert hur paret har högljutt sex i rummet bredvid och han drömmer om Kene. Överhuvudtaget drömmer han mycket i Senegal, både om Kene och helt andra saker. Han kan inte minnas att han någonsin har drömt i USA. Han sover mer här också. Mycket, mycket mer. Det är kanske något som är fel.

Boken berättas dels i tredje person, dels genom Berts dagböcker och brev. Det handlar mycket om förhållandet som afroamerikaner som Bert har till Afrika, och tvärtom, vad folk han möter tycker om att han kommer och ska studera dem. Samtidigt handlar det om Berts uppväxt i USA. Han tänker mycket på att han alltid har varit tillsammans med vita kvinnor, och vad det beror på egentligen.

Det tog lång tid att läsa ”He Sleeps”. Ofta var det faktiskt ganska tråkigt med alla de här breven och dagboksanteckningarna. Ibland var det förstås intressant eller spännande också. Här fanns också mycket mer miljöbeskrivningar än i de andra böckerna jag har läst om Senegal, säkert för att det är en ny och exotisk miljö för berättaren. Så det passade bra att avsluta Senegaletappen med den här boken.