Månadsarkiv: juli 2017

29. Niiwam

NiiwamNiiwam
av Sembène Ousmane
Land: Senegal
Originalets titel: Niiwam, suivi de Taaw (1987)
Översättare: Ingrid Krook

”Niiwam” innehåller två noveller. Den kortare berättelsen, med titeln ”Niiwam”, handlar om en man, Thierno, som nyligen har kommit till Dakar tillsammans med sin fru och lille son. Sonen har nu dött och fadern måste frakta honom till begravningsplatsen. Det är för långt att gå, och för dyrt att åka dit på annat sätt än med buss. Men det är nervöst att åka genom staden med ett dött barn i knät. Tänk om någon förstår vad byltet innehåller … Och Thierno förstår sig inte på staden överhuvudtaget.

Den längre novellen, ”Taaw”, handlar om en ung man som borde skaffa ett jobb. Hans mamma vill det förstås, och han har ju vissa skäl att försöka skärpa sig nu även om skolgången inte blev den succé som han och modern hade hoppats på. Men kompisarna menar att det inte är någon mening att försöka, och vill man verkligen ha ett jobb egentligen?

I båda novellerna får jag en känsla av en stad som är opersonlig och ogästvänlig. Även om det finns hjälpsamma människor också.

Sembène Ousmane var visst både filmskapare och författare, och ”Taaw” kom som film redan 1970 (Tauw, se IMDb). Det finns även en film som är baserad på ”Niiwam” (se IMDb).

28. So Long A Letter

So Long A LetterSo Long A Letter
av Mariama Bâ
Land: Senegal
Originalets titel: Une si longue lettre (1979)
Översättare: Modupé Bodé-Thomas

Den här boken är inte helt oväntat uppbyggd som ett långt brev. Det är Ramatoulaye Fall som skriver till sin väninna Aissatou. Båda två är välutbildade. Ramatoulaye undervisar vid universitetet, och efter att han skilt sig från sin man flyttar Aissatou till USA med sina söner, där de klarar sig bra.

Ramatoulaye har just blivit änka och genomgår just nu en traditionell sorgeperiod. I brevet berättar hon om sitt liv, och hur allt förändrades för några år sedan när maken i hemlighet tog en andra fru, en ung flicka som är jämnårig med hans och Ramatoulayes äldsta dotter. Efter det har han varit frånvarande från Ramtoulayes och de tolv barnens liv. Ramatoulaye skriver om sina känslor kring det och sina känslor kring mannens död, men även om annat som händer under den här perioden.

Intressant inblick i livet i Senegal i mitten av 1900-talet. Som jag förstår det så är Ramatoulayes och Aissatous historier ganska typiska för deras generation – de är väl födda på 30-talet, och nu är det runt 1980 – medan Ramatoulayes döttrar representerar den kommande generationen, med andra värderingar.