27. The Bad-Ass Librarians of Timbuktu

The Bad-Ass Librarians of TimbuktuThe Bad-Ass Librarians of Timbuktu: And Their Race to Save the World’s Most Precious Manuscripts
av Joshua Hammer
Land: Mali
Originalets titel: – (2016)
Översättare: –

Hur kan man motstå en bok med titeln ”The Bad-Ass Librarians of Timbuktu”? Svar: Det kan man inte.

Genom tiderna har staden Timbuktus roll som utbildningscentrum gått upp och ner. (I ”Segu” som jag läste för ett tag sedan reser en av huvudpersonerna dit för att studera någon gång på 1700-talet. Roligt när böckerna ”pratar” med varandra på det här sättet.) Under långa perioder har det varit regionens mest betydande stad ur en akademisk synvinkel. Och det finns fortfarande kvar mängder med handskrivna böcker och manuskript från den tiden. Oftast i privata samlingar. En av dessa samlingar fanns i Abdel Kader Haidaras vård, en samling som gått i arv i släkten i hundratals år (och ökats på efter hand). Inte nödvändigtvis till den äldste sonen, utan till den som den föregående innehavaren har tyckt varit bäst lämpad för uppdraget.

Ganska snart blev han värvad till ett uppdrag. Att inventera och samla in böcker från regionen. Tidigare försök hade misslyckats eftersom böckernas ägare upplevde det som att de blev bestulna och gömde undan sina samlingar. Man värderar sina boksamlingar mycket högt. Så det gällde att hitta ett system som alla kunde vara nöjda med. Och det var ju bättre för böckerna att förvaras i biblioteksmiljö. Även om klimatet är ganska torrt i Timbuktu och det är en anledning till att det ändå finns så många skrifter kvar, så är det mycket som kan skada böckerna om man förvarar dem olämpligt.

Arbetet med böckerna gick mycket bra. Tills Al Qaida erövrade norra Mali 2012, och Haidara visste att det bara var en tidsfråga innan de skulle förstöra de värdefulla böckerna. Man behövde en plan för att smuggla dem därifrån på ett diskret sätt. Och hade en kickstarter-kampanj.

Intressant bok på många sätt. Man får ju veta mycket om Malis historia, och om Al Qaidas framväxt i regionen samt om insamling och utsmuggling av gamla manuskript. Men jag hade gärna sett att det handlade mer om böckerna och bibliotekarierna och mindre om Al Qaida. Även om man förstås behöver förstå bakgrunden. Och jag visste inte mycket om Malis nutidshistoria innan och av det skälet var ju de ”tråkiga” bitarna ändå läsvärda. Efter att jag hade läst boken är det förstås som att artiklar om landet plötsligt har dykt upp. Som alltid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *