Månadsarkiv: mars 2017

26. När löjtnanten kom hem till Mali

När löjtnanten kom hem till MaliNär löjtnanten kom hem till Mali: En trilogi om Kouta
av Massa Makan Diabaté
Land: Mali
Originalets titel: Le lieutenant de Kouta (1979), Le coiffeur de Kouta (1980), Le boucher de Kouta (1982)
Översättare: Gunnel von Friesen

Det verkar kanske som om jag inte läser så fort, men jag vill bara tala om att det här faktiskt är en hel trilogi (visserligen ganska korta) romaner i en volym. Namnen på staden och landet där det utspelar sig är ändrade, men det ska vara baserat på staden som författaren kommer ifrån, Kita i västra Mali. Det verkar också som om själve löjtnanten i titeln var en verklig person.

Löjtnanten, Siriman Keita, har tjänstgjort i franska armén och bl.a. kämpat i andra världskriget, men har nu dragit sig tillbaka till hemlandet. Däremot väljer han att bosätta sig i Kouta i stället för i sin egen hemby, och man kan väl säga att han inte riktigt smälter in.

De andra två böckerna utspelar sig efter att landet har blivit självständigt. För vanligt folk, långt från händelsernas centrum, behöver det dock inte betyda bättre. Tydligen måste man fortfarande betala skatt, och rätt vad det är har det blivit regimskifte, och de lokala ämbetsmännen kan vara lika dåliga som förr om åren och man kan råka minst lika illa ut om man sätter sig upp mot dem.

Vi får framför allt följa en grupp män som har ett särskilt band eftersom de är jämnåriga och omskurna samtidigt. Det innebär dock inte att de alltid står på vänskaplig fot med varandra. Det är alltid någon som har en plan, för att få någon fördel. Jag tyckte inte att det var så lätt att hänga med i det här alla gånger. Men ändå ganska roligt. För även om det ibland händer något hemskt, så är det i stort sett humoristiska skildringar av livet i byn.

Och så dök det upp en företeelse som de kallade ”sanankún”, som jag tyckte verkade kul. Att vissa släkter (och då menar man alla med de efternamnen, inte bara två familjer i samma by) har en tradition av att retas med varandra. Läs mer här. I den här boken upptäcker t.ex. en fånge och hans fångvaktare, som ska vakta fången under en resa, att de med sina efternamn är varandras ”sanankùn”. Genast låses handbojorna upp och de två tillbringar resan med trevligt samtal och att utbyta lättsamma förolämpningar.