25. Segu: Murar av lera

SeguSegu: Murar av lera
av Maryse Condé
Land: Mali
Originalets titel: Ségou – Les Murailles de terre (1984)
Översättare: Svante Hansson

Var 80-talet den maffiga släktkrönikans tid, eller verkar det bara som det för att jag läste en del sånt på 90-talet? Hur som helst så är ”Segu” just en maffig släktkrönika som gavs ut från 80-talet, men den utspelar sig i en annan miljö än de släktsagor jag har läst tidigare.

Boken tar sin början i sluten av 1700-talet i staden Segu som, om jag förstår det rätt, är centrum i riket Segu. Folk i staden tillhör i allmänhet folkgruppen bambara, med sitt språk och sina seder och religion. Men det är en stor stad, och det bor människor från flera andra folkgrupper här. Adelsmannen Dusika Traoré är överhuvud för sin släkt – självklart jordbrukare, den enda tänkbara sysselsättningen för en adelsman av bambarafolket – och en av kungens närmaste män.

Men nu börjar olyckorna. Dusika hamnar i onåd hos kungen, och hans äldste son har en dragning till islam. Det är en ganska ny religion i området. Bambara är inte muslimer, men många andra i staden är det och det finns moskéer. Tiekoro är särskilt fascinerad av deras skriftspråk. Det vill han gärna lära sig. Och när han nu ändå har konverterat så bestämmer man sig för att låta honom gå på universitet i Timbuktu. Hans halvbror Siga får följa med, trots att Siga inte ska läsa vid universitet och sannerligen inte har tänkt konvertera. Så hur ska han klara sig i Timbuktu egentligen?

Vi får också läsa om Naba, som försvinner spårlöst för familjen under en jakt. Och så den äventyrslystne Malobali, som lämnar familjen självmant. Släkten Traoré har levt på samma sätt under lång tid, men världen förändras och de av Dusikas söner och barnbarn som vi får följa får helt andra livsöden än sina förfäder. Om det är genom egna val eller inte varierar. Men jag tänker att det man verkligen inte hade velat under den här tiden är att vara kvinna. För det är inte mycket som är deras egna val här. Vare sig det är Dusikas vördade hustru Nya eller slavinnor som Nadié och Ayodelé så måste de finna sig i att andra fattar beslut om dem. Och det blir inte bättre om man så hamnar i Brasilien, annat än i undantagsfall. Och ändå är även bokens kvinnor personligheter med egna idéer.

Maryse Condé är visserligen från Guadeloupe i Västindien, men ska tydligen ha bambararötter och har dessutom bott i flera länder i Västafrika. Det känns som att boken är skriven av någon som vet vad hon pratar om. Det finns också ett avsnitt med upplysningar om t.ex. historiska personer som förekommer i romanen. Även om boken inte utspelas helt och hållet inom Malis gränser (faktiskt gör den avstickare så långt bort som London och Brasilien) så känns den helt perfekt för mitt projekt. Jag gillar att den utspelar sig innan Afrika koloniserades. Man får små föraningar om vad som kommer att hända. Det finns européer i olika handelsstäder vid kusten. Men än så länge håller de sig där. Den tiden som skildras här påminner faktiskt en del om när man läser om när Norden kristnades, fast med islam och animism i stället för kristendom och asatro. Folk börjar övergå till den nya religionen mer och mer, fast man behåller fortfarande en del tankar från den gamla.

Lite segt var det allt att ta sig igenom boken. Mest för att man hela tiden byter huvudperson och tid och plats. Och slutet blir lite konstigt. Väldigt abrupt. På grund av att det här är första boken av två förstås. Den andra (”Ségou – La Terre en miettes”) är tyvärr inte översatt till svenska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *