Månadsarkiv: oktober 2016

22. See How Much I Love You

See How Much I Love YouSee How Much I Love You
av Luis Leante
Land: Västsahara
Originalets titel: Mira si yo te querré (2007)
Översättare: Martin Schifino

”See How Much I Love You” utspelar sig inte bara i Västsahara utan även i Spanien och Algeriet, men ibland får man bara hålla till godo med vad man hittar.

I mitten av 70-talet träffas Montse och Santiago i Barcelona och upplever en intensiv kärlekshistoria. Fast det tar slut lika snabbt och Montse gör klart att hon aldrig vill se Santiago igen. Santiago blir sårad och när han blir inkallad till sin militärtjänstgöring ansöker han om att få göra den så långt bort från Barcelona det bara går, i kolonin Spanska Sahara. I motsats till de flesta spanska soldaterna blir han intresserad av den lokala kulturen och får flera vänner bland sahrawifolket. Men snart ska mycket komma att förändras i landet, när Franco dör och flera andra länder är intresserade av att ta över kolonin.

Många år senare arbetar Montse som läkare och har nyligen separerat från sin make. Santiago är ett sedan länge avslutat kapitel, hon fick veta att han dog 1975. Men helt oväntat upptäcker hon något som tyder på att Santiago inte alls dog då, utan han kanske rent av fortfarande lever i Västsahara eller i flyktinglägren i Algeriet. Borde hon resa dit och försöka få tag i honom?

När jag läste beskrivningen av romanen, något i den här stilen, så föreställde jag mig något lite mer feelgood än vad den faktiskt var. Att läsa om Montses och Santis sommar i Barcelona var mysigt förstås, men resten av boken var annorlunda. Det kanske man ska vara tacksam över förstås. Det är ju ändå ett krig som utkämpas (på 70-talet) och en situation som fortfarande inte är löst. Det är visserligen inte det boken handlar om egentligen, det utgör ju bara en bakgrund, framför allt till historien om Santiago. Men man kan ju inte helt bortse från vad som händer omkring honom. Självklart påverkas han.

Handlingen berättas inte kronologiskt och är så smart ordnad att spänningen är på topp fram till de allra sista sidorna. Inte förrän då faller allt på plats. Fast jag tyckte att det var en del saker som aldrig riktigt föll på plats. Precis i början är Montse inspärrad i ett skjul i öknen tillsammans med flera andra kvinnor och hon gör sig beredd att fly. Man får visserligen reda på hur hon hamnade där, men inte varför. Är det helt normalt att plötsligt bli kidnappad när man reser till Sahara? Fast i så fall kunde det ju ha nämnts något om det i boken. Nu kändes det som en händelse som konstruerats enbart för att ge boken en actionfylld början.

Klart läsvärd roman i alla fall. Inte bara för att den beskriver platser som inte är så vanliga att läsa om. (Och Barcelona förstås, men det är ingen brist på böcker som utspelar sig i Barcelona.) Men jag tyckte faktiskt att miljöbeskrivningarna var bra. Det var lätt att föreställa sig platserna.

21. Pojken som levde med strutsar

Pojken som levde med strutsarPojken som levde med strutsar
av Monica Zak
Land: Västsahara
Originalets titel: – (2001)
Översättare: –

En tvåårig pojke kommer bort från sin mamma och resten av sitt följe under en sandstorm i Sahara. Efter sandstormen är landskapet helt förändrat och man kan inte hitta platsen där han försvann. Och han kan inte ha överlevt länge, det är ingen idé att leta.

Men Hadara hittas av ett strutspar som bestämmer sig för att ta hand om honom som om han var deras egen unge. Han gör en hel del saker som strutsar inte förstår sig på, han är relativt långsam och det är konstigt att han aldrig verkar bli fullvuxen. Men å andra sidan kan han göra mycket med sina händer som en struts inte klarar, som att befria strutsungar som har trasslat in sig i snår.

Så småningom börjar Hadara dock ställa frågor som hans föräldrar inte kan eller vill svara på. Varför ser han inte ut som de andra strutsarna till exempel? Varför har han otydliga minnen som inte verkar ha med strutsarnas liv att göra? Samtidigt har folk fått nys om att det lär leva en pojke med strutsar i öknen och man funderar på hur de ska utnyttja en sådan sensation. Pojken måste fångas in förstås, och det ska göras film och skrivas böcker om hur han anpassas till civilisationen. Om detta vet Hadara inget, han tror att han lever tryggt hos sin strutsfamilj.

Spännande bok med stark Djungelbokskänsla. I ett efterord berättas också om hur författaren träffade Hadaras son i ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det verkar som om historien berättas som om den vore sann, men det känns ju väldigt otroligt att den faktiskt skulle vara det.

Monica Zak har skrivit ännu en bok om Hadara, ”Dansa med strutsar”.

Hej Västsahara

Dags att återvända till fastlandet efter att ha besökt öarna utanför kusten. Västsahara är kanske ingen erkänd stat (jag har aldrig riktigt förstått varför, det verkar som en ganska invecklad situation), men det är ju ändå en plats. Jag går efter kartan snarare än listor över länder.