Månadsarkiv: augusti 2016

19. Tango in Madeira

Tango in MadeiraTango in Madeira
av Jim Williams
Land: Portugal (Madeira)
Originalets titel: – (2013)
Översättare: –

Det är 1922 och Europa är fullt av män som har varit soldater. Tre av dem anländer med båt till Funchal på Madeira. Bland passagerarna finns också en katolsk präst på väg till ett ämbete i Sydafrika, författaren George Bernard Shaw (som bestämt påstår att han inte är George Bernard Shaw) och Agatha Christie, som ingen känner till än. För de flesta är det bara en hamn på vägen till Sydafrika, men fartyget har maskinproblem och blir liggande i hamnen längre än planerat.

För Michael Pinfold, en av de före detta soldaterna, är Madeira dock målet för resan. Här äger hans familj en vingård som tillverkar ganska dåligt vin och han ska ordna upp i affärerna. Hans excentriske far, den Pinfold som har slagit sig ner på Madeira just nu, sköter inte om vingårdens affärer. På Madeira finns också Michaels älskarinna, hennes make, samt den avsatte kejsaren av Österrike-Ungern. (It’s complicated.) Ej att förglömma en främling som dör under mystiska omständigheter och som folk får för sig var en vän till Michael.

Jo, det är invecklat med alla de här personerna till en början. Det tog ett bra tag att sätta sig in i. Det är också svårt att hänga med i alla de oväntade turer som Michaels liv tar här. Han hade ju bara tänkt att sköta sitt, men det blir inte riktigt så. Men jag tyckte att det var en bra bok. Jag ska inte säga att jag tyckte om personerna i den, men jag tyckte om hur de var skrivna. Och är det Madeira man är ute efter (ja!) så får man det man vill ha. Massor av fina beskrivningar av natur och folkliv. Lokalbefolkningen är visserligen relativt osynlig, boken är fullt medvetet skriven på det sätt som en engelsman på 1920-talet skulle ha sett på ön.

De verkliga personerna i boken har faktiskt vistats på ön, men att de skulle ha varit där samtidigt är en liten frihet som författaren har tagit sig.

Blixtvisit i Portugal

En vääldigt viktig grej när jag planerade mitt projekt var ju att titta på kartor. Man behöver ju inte göra nåt vettigt med dem, det är inte en riktigt resa, bara drömma sig bort … till alla potentiellt bra böcker som kan vara skrivna om landet.

Och vad har vi där, en bra bit utanför Marockos kust? Madeira! En del av Portugal, men det måste väl ändå räknas som Afrika? Eller ligger ön för långt ut i Atlanten för det? Mycket möjligt. Man tror att gränserna mellan de olika världsdelarna är så tydliga och sedan är de visst inte det ändå. I vilket fall som helst tyckte jag att det är nu som Madeira ska läsas, efter Marocko, som ju är närmaste land på fastlandet.

Jag vet inte så mycket om Madeira. Har förstås hört talas om madeiravin och känns det inte som en plats folk som ska segla över Atlanten besöker?

Hejdå Marocko

Det har blivit dags att summera Marocko, som bjöd på sju böcker och en film. Ni förstår kanske varför varje land tar så lång tid?

Det var magisk realism i ”Den ödesdigra natten” av Tahar Ben Jelloun, en upprorisk ung man i Driss Chraïbis ”Enkelt förflutet” och hämmad girl power i Fatima Mernissis ”Dreams of Trespass”.

Hippieliv hos Esther Freud i ”Gräsligt, trippat” , klasshat i ”Kungens dag” av Abdellah Taïa och förfärliga villkor för ”Kvinnor i arganträdets skugga” av Damia Oumassine. (Jag kom förresten att tänka på en annan bok när jag läste den, ”Sånt jag berättar för Allah” av Saphia Azzedine.  Jag läste den för några år sedan. Jag tror inte man får reda på exakt var den utspelar sig, men författaren är fransk-marockansk, så …)

Mycket av det här var väldigt seriöst och jobbigt att läsa, så det var skönt att avsluta med äventyr och romantik i filmen Casablanca och Jane Johnsons roman ”The Tenth Gift”.

Ska jag tipsa om en bok så är det ingen tvekan om saken – läs ”Dreams of Trespass”! Här kunde jag verkligen förstå och identifiera mig mer personerna i boken, trots att de lever i en värld som känns väldigt annorlunda än min egen. Mycket intressant bok överhuvudtaget.

18. The Tenth Gift

The Tenth GiftThe Tenth Gift
av Jane Johnson
Land: Marocko
Originalets titel: Crossed Bones (2008)
Översättare: –

Jag avslutar min ”vistelse” i Marocko med en lättsam och romantisk bok. Egentligen borde den inte få vara med i projektet eftersom den till stora delar inte utspelar sig i landet, utan i London ch Cornwall, men regler är ju till för att brytas. Dessutom ledde den till en massa spännande googlande – alltid en bra sak! – och så utspelar den sig delvis i Salé, samma stad som är så tråkig i ”Kungens dag”. Det förgångna var mer spektakulärt.

En gång skrev jag och en kompis en novell som var en parodi på historiska kioskromaner. Ett av de stående skämten var att man inte kan åka till Frankrike för alla som försöker åka dit blir tillfångatagna av pirater på vägen och hamnar i Marocko som slavar eller haremskonkubiner. Det händer i Angelique-böckerna och tydligen i otaliga andra böcker (bl.a. ”Robinson Crusoe” även om jag inte kan komma ihåg den delen), jag har inte läst så mycket i den genren själv. Och det verkar faktiskt finnas en verklighetsbakgrund, det hade jag inte trott. Pirater utgick från Nordafrika, ofta från staden Salé, och plundrade europeiska skepp, men kom så småningom på att man tjänade mer på fångarna som togs. Man kunde begära lösen eller sälja dem. De nöjde sig inte heller med att överfalla skepp, utan hamnstäder drabbades också. Även på ganska avlägsna platser som England, Irland och Island(!). En släkting till författaren till den här boken ska ha blivit bortförd vid en räd mot en stad i Cornwall på 1600-talet.

Julia lever i dagens London och är tydligen ekonomiskt oberoende. Hon driver en liten brodeributik för att hon är intresserad av broderi och sedan sju år är hon älskarinna till sin bästa väns man. Men helt plötsligt har han bestämt sig för att satsa mer på sitt äktenskap och att han inte ska träffa Julia mer. Men hon får en vacker avskedsgåva – en bok om broderi från 1600-talet. Men när Julia tittar i den upptäcker hon något intressant, bokens första ägare har skrivit dagboksanteckningar i marginalerna. Hon börjar tyda den unga kvinnans anteckningar och fängslas av hennes historia.

Catherine Anne Tregenna är tjänsteflicka i Cornwall på 1600-talet. Hon drömmer om att uppleva världen och att bli upptagen i broderarskrået (fast kvinnor blir inte det, de kan brodera förstås men till riktiga uppdrag, typ altarkläden, är det alltid en man som gör designen). Förnuftigare människor har sett till att hon blir trolovad med sin kusin Robert. Han älskar henne men hans känslor är absolut inte besvarade. I hopp om att vinna Cats hjärta ger han henne en fin broderibok.

Julia besöker sin kusin Alison i Cornwall och tillsammans fortsätter de följa Cats redogörelse. Men det är något mystiskt, någon verkar vara ute efter att stjäla Julias bok. Och samtidigt händer något mycket märkligt i boken. Plötsligt skriver Cat om fruktansvärda upplevelser som fånge på ett skepp tillsammans med en grupp andra cornwallbor. Och senare om Marocko. Julia känner att hon själv måste resa till Marocko för att göra efterforskningar i Cats öde. Om det hon skriver är sant, hur kan då broderiboken ha dykt upp i England nästan 400 år senare? Marocko visar sig vara ett intressant land (och hennes guide en snygging).

Ren och skär underhållning, lite trög i starten eftersom man ska komma in i två separata handlingar samtidigt, men också intressant. Och här får man se ungefär det Marocko som man skulle få se som riktig turist, fast man finge ha en väldig tur med sin bokning förstås.

Casablanca

casablanca2I mitt projekt är det ju meningen att böckerna ska utspela sig i ett visst land, det spelar ingen roll vilken nationalitet författaren har t.ex. Det kommer nog finnas en hel del böcker där författaren aldrig har satt sin fot i landet hen berättar om. Så varför inte också passa på att äntligen se Casablanca. Den utspelar sig trots allt i Marocko – säkert det mest kända av allt som utspelar sig i Marocko – även om den absolut inte är inspelad där. Allt är inspelat i studio.

Jag är inte så insatt i vad som hände i Marocko under andra världskriget. Det har liksom inte dykt upp i några böcker, förutom ett hastigt omnämnande i Fatima Mernissis ”Dreams of Trespass”. Jag tror väl inte man blir så mycket klokare av att se Casablanca heller, det är ju mest om en kärlekshistoria och ett dilemma som huvudpersonerna ställs inför. Men ska man tro filmen (och det vet jag inte om man kan) var Casablanca en genomfartsort för flyktingar från Europa som försökte ta sig vidare till Amerika via Lissabon. En krånglig väg, men gränserna var stängda. Marocko var franskt men ännu ej ockuperat. Men man måste få visum för att kunna resa till Lissabon. Och för det måste man muta en tjänsteman. Många av flyktingarna har varit i Casablanca i flera år och de är desperata. Jag läste att många av skådespelarna verkligen hade flytt från Europa, och att detta gav extra känsla till vissa av scenerna.

Rick Blaine driver Rick’s Café Américain, en bar med illegal spelverksamhet som också är något av en samlingspunkt för flyktingar och de som passar på att tjäna pengar på flyktingarna. Rick själv är en cyniker och lever efter devisen ”I stick my neck out for nobody”. Tills Ilsa Lund kommer in på caféet och vänder uppochner på hans liv. Igen. De har ett förflutet tillsammans och han kan inte förlåta henne för vad hon gjorde mot honom då. Nu är hon här med en annan man, en man som är viktig för kampen mot nazisterna. Han måste ta sig till Amerika för att kunna fortsätta sitt arbete därifrån – det finns inte en chans att han kommer överleva annars. Rick råkar ha kommit över visum, men bara för två personer. Vilka två?

Jag tyckte att det var en rätt bra film. Men jag vet inte om jag tyckte att den var fantastisk.

17. Kvinnor i arganträdets skugga

Kvinnor i arganträdets skuggaKvinnor i arganträdets skugga
av Damia Oumassine
Land: Marocko
Originalets titel: L’Arganier des femmes égarées (1998)
Översättare: Kristina Ekelund

Jag hade inte hört talas om arganträd tidigare. Jo, de använder oljan till hudvård i ”Dreams of Trespass”. Tydligen växer det bara vilt i delar av Marocko. Arganträdet i boken finns i byn Tizinoualt och för ett par hundra år sedan levde en helig man, Sidi Hmad, här. Han talade mycket om kvinnors värde och rättigheter, och fortfarande kommer kvinnor till arganträdet under den berbiska högtiden moussem. Fast nu av ett helt annat skäl. De kvinnor som inte har lyckats bli gifta signalerar genom att stå under arganträdet att de söker en man. De hoppas på det bästa, men det är väl inga drömprinsar som dyker upp direkt. Trots allt är det ju bättre än inget.

Man får ta del av tre kvinnors historia. Hafsa är inte en av de tillresta ensamstående kvinnorna – hon bor i byn och är gift. Hon var tjänsteflicka i ett annat hem och blev gravid med mannen i huset, så hon blev bortgift med en gammal gubbe. Själv är hon bara tonåring och redan missnöjd med hur livet har blivit. Hon som kommer från en så stolt släkt, även om de är fattiga.

Mailouda var gift en gång men valde att lämna allt. Fast hennes nya liv med en grupp kringresande underhållande blev inte som hon hade tänkt sig, och nu hoppas hon på någon sorts nystart vid arganträdet. Fatima är journalist. Hon är ursprungligen från Marocko men bor i Paris, och nu är hon utsänd för att göra ett reportage om högtiden och arganträdet. Trots att hon är född i den här delen av landet känner hon inte till något om det här. Hon har valt att vara lite undercover för att lättare kunna prata med kvinnorna som samlas vid trädet.

Ganska intressant, men lite väl mycket om förvecklingarna som uppstår när en grupp från ett universitet som är i Tizinoualt för att forska om sederna kring moussem misstar Fatima för att vara en av de vanliga kvinnorna under arganträdet.

16. Kungens dag

Kungens dagKungens dag
av Abdellah Taïa
Land: Marocko
Originalets titel: Le jour du roi (2010)
Översättare: Håkan Lindquist och Davy Prieur

Jag vet inte om det bara är huvudpersonen Omars besatthet av kungen som får det att verka så, men jag får en känsla av att kungen har en helt annan roll i Marocko än i t.ex. Sverige. Mycket mer närvarande i folkets tankar och betydligt mer vördad. Om jag har förstått saken rätt så är kungen en politisk ledare i landet. Han upptar åtminstone Omars tankar och dyker upp i en väldigt realistisk dröm. Omar berättar allt om sin dröm för sin bäste vän Khalid. De är fjorton år och delar allt med varandra. Men det finns en viktig skillnad. Omar är fattig. Dessutom har hans mamma stuckit och hans pappa deppar bara. Khalid däremot är rik. Han försöker tona ner skillnaderna, så flott är inte familjens hus, och förresten kan Omar komma dit när han vill. Omar gillar inte riktigt att Khalid inte bara kan erkänna att han är rik och Omar är fattig.

Men så förändras något mellan dem. Khalid ska få träffa kungen när denne reser genom staden! För Khalid är skolans bäste elev och ska få kyssa kungens hand. Och detta får Omar veta av skolans rektor, samtidigt som alla andra elever. Khalid kunde ju ha sagt något, t.ex. när han lät Omar babbla på om sin dröm. Nu hatar Omar Khalid.

Jag har lite svårt att hänga med i Taïas roman. Plötsligt handlar det om en tjänsteflicka i Khalids hus. Jaha? Måste vara någon finess som jag inte uppfattar. Men jag tyckte att de olika delarna var välskrivna i alla fall.