15. Gräsligt, trippat

Gräsligt, trippatGräsligt, trippat
av Esther Freud
Land: Marocko
Originalets titel: Hideous Kinky (1992)
Översättare: Thomas Andersson

När jag nämnde i min läsecirkel att mitt nästa land var Marocko så nämnde en av medlemmarna att många rockstjärnebiografier säkert har stycken som utspelar sig där. Det var ett sånt land för ett antal decennier sedan, någon sorts hippieresmål. Patsy och Edina åker till och med dit i ett avsnitt av Helt hysteriskt, och då vet man ju att det var en plats som var inne när de var unga och hippa, alltså på 60-70-talet.

I ”Gräsligt, trippat” är det väl sent 60-tal och berättaren, en femårig brittisk flicka, reser till Marocko med sin mamma och sin lite äldre syster Bea. Mamman vill leva bohemiskt, absolut inte som sina föräldrar, och hon är nyfiken på sufism. Flickorna börjar undra när de ska åka hem egentligen, men det finns ingen plan. Folk dyker upp och försvinner, vissa åker hem till England för att det inte funkar med livet i Marocko, andra ska vidare till andra städer. Flickorna avgudar mammas pojkvän Bilal, men han är också en sån som är där ibland och ibland inte. Det finns inga rutiner, och man vet inte vad som kommer att hända härnäst eller om man kommer ha råd med mat. (Flickornas pappa ska skicka pengar, men han är tydligen inte heller särskilt punktlig av sig.)

Bea är kanske den mest förståndiga i familjen. När hon inser att de inte ska tillbaka till London inom den närmaste framtiden så insisterar hon på att få börja skolan i Marocko. Berättaren tjatar om att få börja skolan hon också, men är innerst inne lättad när mamman säger nej. Skolan är betydligt mer auktoritär än hemma och Beas berättelser är rena skräckhistorierna. Fast Bea verkar trivas, hon längtar nog efter ett mer ordnat liv.

”Gräsligt, trippat” är en roman, men som barn Esther Freud bodde verkligen i Marocko i flera år (tillsammans med sin mamma och sin storasyster, modedesignern Bella Freud), så jag kan tänka mig att miljöerna och tidsandan är korrekt skildrade. Det gav för övrigt en extra dimension att läsa boken kort efter att jag hade läst ”Dreams of Trespass”. Båda böckerna handlar om barns upplevelser och det är bara omkring tjugo år emellan, men de lever under helt olika omständigheter. I Fatima Mernissis bok är kvinnorna och flickorna instängda och bevakade, medan flickorna i Freuds bok snarare springer omkring vind för våg. De upplever gatuvimlet och leker med tiggarflickorna på torget (för instängdheten gäller förstås inte de fattiga, de måste ju arbeta). Men det finns också upplevelser som är gemensamma för flickorna i båda böckerna, som att vara barn och bli grundligt tvättad i ett ångande hett rum i hammamen eller att bli underhållen av musiker som tillhör gnaouafolket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *