14. Dreams of Trespass

Dreams of TrespassDreams of Trespass: Tales of a Harem Girlhood
av Fatima Mernissi
Land: Marocko
Originalets titel: The Harem Within (1994)
Översättare: –

Fatima Mernissi var en marockansk sociolog och feminist som dog förra året. Jag läste någonstans att ”Dreams of Trespass” är skönlitterär, men det står ”memoir” på omslaget så jag får väl anta att det är det som stämmer. Den handlar i vilket fall som helst om Mernissis barndom i ett harem på 40-talet.

Först kanske man ska göra klart vad ett harem innebär, även om det är en fråga som barnet Fatima och hennes kusiner stöter och blöter utan att riktigt komma fram till ett svar. Men det man tänker sig är att det har med sex att göra. En mängd fruar, konkubiner och slavinnor som finns till för en man. Och det har funnits den sortens harem, men inte hos medelklassen i Fès på 1940-talet. Det verkar snarare handla om en viss sorts livsstil, där kvinnorna i en familj lever avskilda från omvärlden och dessutom i ett sorts kollektivt hushåll. Hos familjen Mernissi var det Fatimas pappa och farbror med varsin fru och ett antal barn var, och dessutom farmodern samt några unga ogifta manliga släktingar och ett varierande antal kvinnliga släktingar som bodde i huset under kortare eller längre perioder. Kvinnorna levde hela sina liv innanför husets murar, bortsett från korta utflykter för att gå till t.ex. hammamen (badhuset), på bio eller besöka Fatimas mormor på landet. Utflykterna var gemensamma, liksom alla måltider. (Tydligen ledde detta till fantastiska frukostar, för alla som ville ha något utöver det som bjöds var tvungen att ha med sig så det räckte till alla.)

Vid den här tiden var det ganska vanligt att inte leva haremsliv, flera av farbröderna hade flyttat med sina fruar och levde i enfamiljshushåll. Det var också Fatimas mors dröm, och hon brukade se till att arrangera tillfällen när det bara var hon, hennes man och barnen. Men en av pappans invändningar var att om det inte fanns harem, vart skulle kvinnor som frånskilda tant Habiba ta vägen? Farmodern och flera andra i haremet höll också med om att det var en livsstil som var värd att hålla fast vid. Modern och kusin Chama var helt emot. 40-talet var också en tid då man var på väg bort från mycket av det gamla. De marockanska nationalisterna förespråkade utbildning även för flickor. Och när kvinnorna gick ut på gatorna (alltså till hammamen eller på bio, med eskort) började de mer och mer bära männens ytterplagg djellaba i stället för den svårburna haïken.

Vi får också läsa om en annan sorts haremsliv, nämligen om hur Fatimas mormor levde. En av de saker som gjorde att barnens diskussioner om vad ett harem egentligen är aldrig ledde till en slutsats. Det var inte ett hus, för mormor Yasmina bodde på en gård ute på landet och där fanns inga murar. Hon red och simmade och klättrade till och med i träd helt fritt, och klädde sig för ett aktivt liv. Fast ändå begränsat, även om begränsningen här inte bestod av väggar. Morfadern hade många fruar, men det var ju inte heller en förutsättning för att det skulle räknas som ett harem för både Fatimas far och hennes farbror hade bara en fru var (som var brukligt hos deras generation).

Jag gillade verkligen den här boken. Det är smart och roligt och smarta och roliga kvinnor. De lever genom berättelser och påhittiga kusin Chama regisserar t.o.m. skådespel baserade på sagor ur ”Tusen och en natt” eller på favoritsångerskan Asmahans stormiga liv. Eller så klättrar de upp på husets högsta tak för att få rymd och avskildhet. Slutsatsen blir ändå att det är väldigt begränsande för kvinnornas utveckling att leva instängd på det här sättet. Men det var helt enkelt så här man levde i deras samhällsklass. Fast det var på väg att ändras.

Boken handlar om så mycket mer än vad jag kan skriva om här. Riktigt intressant läsning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *