13. Enkelt förflutet

Enkelt förflutetEnkelt förflutet
av Driss Chraibi
Land: Marocko
Originalets titel: Le passé simple (1954)
Översättare: Kristina Ekelund

Nittonårige Driss (Ferdi, inte Chraibi – jag vet inte hur besläktade huvudpersonen och författaren är, kanske ganska nära?) är den av Herrens sex söner som har valts ut för att gå i fransk skola. Fadern är affärsman och vet att man kommer att behöva någon som har de kunskaperna och som kan röra sig i den kulturen i framtiden (det här är väl på 40-50-talet någon gång). Driss har inga höga tankar om koranskolan han gick i som barn, där man fick mer stryk än lärdom, men han har alltid haft en dragning åt det västerländska även om han inte verkar ha smält in helt och hållet i den franska skolan.

Hemma finns den tyranniske fadern – Driss tänker på honom som Herren – den kuvade modern vars högsta önskan är att äntligen få dö och fem bröder, den ena mer hopplös än den andra. Utom minstingen Hamid som Driss tycker rätt bra om. Driss gör sitt bästa för att göra uppror mot fadern och hans religion och gammaldags värderingar, och förresten mot hela samhället. Hela boken är som en enda lång utläggning om hur trött Driss är på och hur mycket han hatar allt och alla. Det är mycket metaforer och händelser som jag inte alls förstår mig på. Jag har inte helt lätt att hänga med i Driss tankar. Samtidigt känns det väldigt bekant. Man har läst böcker och sett filmer om unga män som Driss förr, men då har det utspelat sig i Skandinavien eller i Storbritannien eller i USA.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *