Månadsarkiv: juni 2016

12. Den ödesdigra natten

Den ödesdigra nattenDen ödesdigra natten
av Tahar Ben Jelloun
Land: Marocko
Originalets titel: La Nuit de l’erreur (1997)
Översättare: Mats Löfgren

Namnet Zina har visst både en betydelse som har med skönhet att göra men kan också betyda äktenskapsbryterska. Jag har för mig att samma sak nämns inte bara i den här boken utan också i ”Den stulna romanen” av Nawal El Saadawi som jag läste häromåret (inte inom det här projektet). Zina i ”Den ödesdigra natten” är drabbad av en förbannelse redan från början, avlad under en natt när sådant inte borde ske och född i samband med sin morfars död. Djinnerna i huset talar med henne. Så småningom varnar folk för henne, den hemska Zina som hämnas på män.

Jag har svårt för magisk realism och jag har svårt för den här sortens kvinnoporträtt. Zina är så förtrollande, hon får alla män på fall – och sedan ödelägger hon dem (med goda skäl i och för sig). Ibland känns det mer som att hon bara är en myt, det är inte riktigt klart. Några av personerna i boken är nästan inne på att hon inte är verklig, medan andra har haft med henne att göra direkt.

Även om historien inte riktigt var min stil så tyckte jag inte att det var en dålig bok. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av Ben Jelloun i framtiden. Och som anhalt på min resa var den ju utmärkt. Ja, det tror jag i alla fall, men det kanske inte alls är så här det är i Marocko.

Hej Marocko

Färden går vidare västerut och jag hamnar i Marocko, ett land som jag nog mest förknippar med citrusfrukt som har ett litet svart klistermärke med texten Maroc. Ibland läser man något i tidningen om t.ex. ockupationen av Västsahara eller att marockanska barn lever på gatan i Sverige (vad säger det om Marocko?). Nu kan man ju förstås påpeka att det mesta som kommer med i nyheterna är dåligt, men ändå.

Mina marockoböcker är en blandning av böcker som är skrivna av marockaner och böcker skrivna av folk från andra länder. Fast nej, det stämmer inte riktigt. Jag har böcker av marockanska författare och böcker av engelska författare. I vilket fall som helst ska det bli intressant att läsa.

Egentligen hade jag tänkt skriva det här inlägget för någon månad sedan, i Eurovisiontider, och hade då ett mycket passande och aktuellt fun fact. Nu är det inte särskilt aktuellt, men ändå lite kul. Marocko är det enda afrikanska land som har varit med i Eurovision Song Contest. Egentligen har alla länder kring Medelhavet haft möjlighet att vara med, alla har (eller har haft?) TV-bolag med medlemskap i EBU, men det verkar inte finnas något större intresse. Men Marocko var alltså med 1980. De kom näst sist.