Hejdå Algeriet

Dags att lämna Algeriet bakom mig. Jag har läst sex böcker som utspelar sig i Afrikas största land, men för att vara petnoga så är jag ju inte säker på att en av dem verkligen utspelade sig just där.

Jag läste om den franska erövringen i Assia Djebars ”Kärleken, kriget” och sedan en mer personlig skildring i hennes ”Ingenstans i min fars hus”. Däremellan läste jag om en klassiker, ”Främlingen” av Albert Camus. Oftast läser man väl den av andra skäl än att den utspelar sig just här.

I Nina Bouraouis ”Enstörig” lärde jag känna en flicka i Alger 1979 och i Michel Goeldlins ”Öknens skördar” lärde jag väl inte direkt känna en tuaregfamilj vid ungefär samma tidpunkt. Viss osäkerhet vad gäller tidpunkt och plats där. Till slut fick jag höra de utstötta kvinnornas berättelser i ”De utsatta” av Maïssa Bey.

Jag ska inte påstå att jag har fått en komplett bild av Algeriet nu. Till exempel kom väl inbördeskriget knappt på tal. Den enda bok det ens hade varit möjligt i är ju den sista jag läste, de andra utspelar sig tidigare. Men jag räknar inte att veta allt om länderna jag har läst om. Bara att jag vet något.

Jag uppskattade Assia Djebars böcker, men allra bäst tyckte jag om Nina Bouraouis bok. Så jag avslutar kapitlet om Algeriet med ett av låttipsen därifrån. Jag hade aldrig hört talas om den här sången tidigare men den är fin. Den lär ha varit en hit, men då var jag inte född än. Jag vet inte hur bra översättningen från kabyliska stämmer men jag gillar ordet som låter som ”tsjen-tsjen”. Antar att det betyder antingen ”skaka” eller ”armband” och det jag gillar är att det låter ju som klirrande armringar. (Tråkigt om det visar sig vara ordet för t.ex. ”dina”.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *