Månadsarkiv: maj 2016

Hejdå Algeriet

Dags att lämna Algeriet bakom mig. Jag har läst sex böcker som utspelar sig i Afrikas största land, men för att vara petnoga så är jag ju inte säker på att en av dem verkligen utspelade sig just där.

Jag läste om den franska erövringen i Assia Djebars ”Kärleken, kriget” och sedan en mer personlig skildring i hennes ”Ingenstans i min fars hus”. Däremellan läste jag om en klassiker, ”Främlingen” av Albert Camus. Oftast läser man väl den av andra skäl än att den utspelar sig just här.

I Nina Bouraouis ”Enstörig” lärde jag känna en flicka i Alger 1979 och i Michel Goeldlins ”Öknens skördar” lärde jag väl inte direkt känna en tuaregfamilj vid ungefär samma tidpunkt. Viss osäkerhet vad gäller tidpunkt och plats där. Till slut fick jag höra de utstötta kvinnornas berättelser i ”De utsatta” av Maïssa Bey.

Jag ska inte påstå att jag har fått en komplett bild av Algeriet nu. Till exempel kom väl inbördeskriget knappt på tal. Den enda bok det ens hade varit möjligt i är ju den sista jag läste, de andra utspelar sig tidigare. Men jag räknar inte att veta allt om länderna jag har läst om. Bara att jag vet något.

Jag uppskattade Assia Djebars böcker, men allra bäst tyckte jag om Nina Bouraouis bok. Så jag avslutar kapitlet om Algeriet med ett av låttipsen därifrån. Jag hade aldrig hört talas om den här sången tidigare men den är fin. Den lär ha varit en hit, men då var jag inte född än. Jag vet inte hur bra översättningen från kabyliska stämmer men jag gillar ordet som låter som ”tsjen-tsjen”. Antar att det betyder antingen ”skaka” eller ”armband” och det jag gillar är att det låter ju som klirrande armringar. (Tråkigt om det visar sig vara ordet för t.ex. ”dina”.)

11. De utsatta

De utsattaDe utsatta
av Maïssa Bey
Land: Algeriet
Originalets titel: Cette fille-là (2001)
Översättare: Monica Malmström

Malika, bokens berättare, är en av de intagna på någon sorts institution, ett pampigt men förfallet hus från kolonialtiden som är hem åt människor som t.ex. kan vara psykiskt sjuka eller gamla som inte har någon annan som kan ta hand om dem. Men så finns det också en del yngre kvinnor som påstås ha en psykiskt sjukdom men som egentligen inte har det. De är bara utstötta, anses som stötande för moralen.

Malika berättar deras historier. Hur har deras liv sett ut innan de kom hit och vilka händelser ledde fram till att de blev intagna här? Malika är inte intresserad av medlidande eller försoning. Hon är arg.

Det är svårt att beskriva romanen. Det är nästan som att det egentligen är en novellsamling som hålls samman av Malikas berättelse och av det gemensamma tema som är de här kvinnornas utsatthet. Ja, inte bara deras. Vore det inte just de här så vore det väl några andra.

De här tre senaste böckerna om Algeriet som jag har läst beskriver så olika världar att jag knappt kan förstå att det är samma land. Från ”Enstörig” i en miljö som man lätt kan relatera till, till det exotiska i ”Öknens skördar” och så till samhället med de stränga reglerna som beskrivs i ”De utsatta”. ”Öknens skördar” beskriver ju en helt annan kultur förstås. Och när det gäller de andra båda böckerna så utspelar sig ju ”Enstörig” i urbana kretsar. Alyas mamma är fransk, grannfamiljen har bott i Tyskland, alla är moderna och sekulära. Kvinnorna i ”De utsatta” kommer i allmänhet från små byar och man har ingen vidare utbildning. Men det är också olika tider. Kanske är det det som spelar in. I så fall är det ju trist att utvecklingen går åt det här hållet.

Jag är förresten mycket fascinerad av omslaget (gjort av Victoria Bergmark tror jag). På nära håll ser det mest ut som ojämna ränder och man kan ana en bild, men på långt håll eller om man låter det röra sig så framträder bilden tydligt. Här syns den nog också ganska bra eftersom formatet är mindre än i verkligheten.