Hejdå Tunisien

Efter att ha läst fyra böcker om Tunisien tar jag nu adjö av landet. Jag har fascinerats och äcklats av Flauberts skildring av det gamla Karthago i ”Salammbô” och levt med Howard Ingham i en västerländsk bubbla i Patricia Highsmiths ”The Tremor of Forgery”. Jag kom förresten att tänka på att det inte verkar (ha varit) ovanligt att spela in film i Tunisien. Ingham är ju i Tunisien för att skriva manus till en film som ska spelas in där. I det fallet ska den ju också utspela sig i Tunisien, men tydligen Tunisien fått föreställa Israel i Life of Brian och planeten Tattoine i Star Wars. Den senare är t.o.m. döpt efter en stad i närheten av en inspelningsplats, Tataouine.

Ett mer tunisiskt perspektiv på Tunisien har jag fått i två böcker om jasminrevolutionen och tiden därefter – ”Tunisian girl” av Lina Ben Mhenni och ”Det här är vår tid” av Fanny Härgestam.

De böcker jag tyckte bäst om var ”The Tremor of Forgery” och ”Det här är vår tid”.

”Vistelsen” i Tunisien tog längre tid än planerat (övriga länder ska förhoppningsvis klaras av snabbare) men på grund av det hann jag snappa upp flera nyhetshistorier från landet under den här tiden.

I slutet av ”Det här är vår tid”, alltså omkring våren 2014, har man börjat prata om Tunisiens nationella dialogkvartett, som skulle verka för fredliga samtal i demokratiseringsprocessen. 2015 fick de Nobels fredspris för sina insatser.

Att det var exakt fem år sedan händelserna i Tunisien som inledde den arabiska våren uppmärksammades stort i media i januari. Här är en text om hur ”Amira” i ”Det här är vår tid” har det nu. Omarbetat från förordet i pocketutgåvan, som inte är den utgåva av boken som jag läste.

Och för att avsluta med något helt annat, och för att jag gillar dinosaurier: Man upptäckte en ny urtidskrokodil (strängt talat inte en dinosaurie då) i Tunisien och den var stor som en buss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *