3. The Tremor of Forgery

The Tremor of ForgeThe Tremor of Forgeryry
av Patricia Highsmith
Land: Tunisien
Originalets titel: – (1969)
Översättare: –

Min jorden runt-läsning började ju inte fantastiskt, utan i stället med två böcker som jag fick kämpa mig igenom. Så skönt att den tredje visade sig vara både spännande och riktigt, riktigt bra. Det är en sådan bok där det känns som om det inte räcker att läsa den en gång. Jag kommer säkert att läsa om den så småningom, och upptäcka fler lager och detaljer. Jag kan till och med tänka mig att den är ännu bättre andra gången.

Howard Ingham är en amerikansk författare som har fått i uppdrag att skriva ett filmmanus. Filmen ska utspela sig  och filmas i Tunisien, och Ingham kommer att skriva den på plats. Filmens producent, som redan är väl förtrogen med landet, kommer också att flyga dit och samarbeta med Ingham. Men producenten dyker inte upp och tydligen är postgången inte heller den bästa för Ingham får varken besked om vad som har hänt med filmprojektet eller de utlovade breven från Ina, som han hoppas gifta sig med. Men Ingham bor relativt bekvämt i en av hotellets bungalower, och börjar skriva på en ny roman i stället för filmmanuset. Han umgås med två västerlänningar, en amerikan på hotellet som propagerar för amerikanska värderingar samt en dansk konstnär som hyr ett primitivt rum i stan.

Det är mycket som skiljer USA och Tunisien åt, inte minst det Ingham ser av våld och stölder. Hotellpersonalen håller tjuvarna borta från hotellområdet, men annars verkar det i hans ögon som att ingen bryr sig. Så när han kanske skadar eller dödar en inbrottstjuv – han vet verkligen inte hur det gick – så går han inte till polisen. Men det är kanske någon som vet vad som har hänt. Är det egentligen Inghams eget samvete som oroar honom, eller är han bara rädd att hamna i trubbel?

Intressant det här med Inghams funderingar om hur han självklart skulle ha gått till polisen om något sånt här hade hänt hemma, men här är det ju inte samma sak. Det är som att det finns en känsla av overklighet vid hela vistelsen, och en känsla av att vara avskuren från omvärlden som man kan känna igen från när man är bortrest, fast man kan väl knappast bli lika avskuren nu som på 60-talet när boken utspelar sig. Jag tänkte att så här långt brukar väl inte den känslan sträcka sig i alla fall. Men sedan tänkte jag att det kanske inte är så ovanligt med den attityden.

Även om Ingham i stort sett bara umgås med andra västerlänningar så får jag en känsla av att vara på besök i Tunisien. Och på besök i 60-talet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *