34. Två år i Bissau

Två år i BissauTvå år i Bissau
av Olle Ängkvist
Land: Guinea-Bissau
Originalets titel: – (1982)
Översättare: –

Det var som sagt inte enkelt att hitta en bok som utspelar sig i Guinea-Bissau. Allt jag hittade var väldigt akademiska böcker om t.ex. någon aspekt av landets näringsliv. Inte så intressant för mig. Och sedan finns det väl enstaka böcker av folk som har bott eller rest i landet, bl.a. ”Två år i Bissau” av den svenske konstnären Olle Ängkvist. Jag vet inget om konst, men jag känner igen hans namn som författaren till en barnbok om figuren Skryt-Morfar. Tydligen bodde han och hans hustru Ulla i Bissau (alltså huvudstaden i Guinea-Bissau) i två år omkring 1980, då hon jobbade där för SIDA. Boken – egentligen ett ganska tunt häfte – är utgiven av SIDA, i serien ”Jobba i U-land”.

Boken innehåller betraktelser om deras liv där, och om konst. De verkar ha passat på att resa runt och se mycket annat än bara själva Bissau, vilket är positivt för mitt projekt. Det är också gott om illustrationer, teckningar som Ängkvist gjort under vistelsen. Helst hade jag förstås velat läsa en tjock roman av en författare från Guinea-Bissau, men när det nu inte gick så är den här boken ändå inte helt fel.

Hejdå Kap Verde

Jo, det blev bara en enda bok från Kap Verde, men det var faktiskt det som var min ursprungliga plan – en bok per land. Men när det finns flera som verkar läsvärda så är det ju synd att välja bort. Men när det gäller många mindre länder så är det inte så lätt att hitta böcker som både utspelar sig där och som jag känner för att läsa.

Kap Verde är inte ett stort land. Men jag tyckte ändå att den enda boken, Germano Almeidas ”Familjen Trago”, hann ge mig en bild av landet. Så jag är nöjd, och känner också att jag kan rekommendera boken som Kap Verde-läsning.

33. Familjen Trago

Familjen TragoFamiljen Trago
av Germano Almeida
Land: Kap Verde
Originalets titel: Família Trago (1998)
Översättare: Irene Anderberg

Vi vet egentligen inte så mycket om berättaren i den här boken. Det han berättar är om de tidigare generationerna, sin fars och ett par generationer tidigare. Släktförhållandena är på en punkt lite oklara, så inget vet faktiskt inte exakt hur många generationer det rör sig om. Den centrala figuren är i alla fall den store Pedro Trago, som kom till Boa Vista många år tidigare, gifte sig och blev kvar på ön. Han ska ha varit från en av de andra öarna i Kap Verde, men det är inte mycket som är känt om hans liv innan han kom till Boa Vista. När berättaren som ung får i uppgift av sin far Venceslau att skriva Pedro Tragos historia så blandar han kända fakta om hans liv med rena fantasier. ”Familjen Trago” verkar vara ett nytt försök att skriva släktens historia, med sådant han har hört av Pedro Tragos söner och andra familjemedlemmar och lite mer ärligt kring vad som är påhitt och teorier. Även om Venceslau uppskattade Pedro Tragos uppdiktade bravader minst lika mycket som de verkliga.

Det är tur att det finns ett släktträd i början. Även om släkten inte är överdrivet stor så är det många namn att hålla reda på i början, när vi inte har lärt känna dem och deras inbördes förhållanden än. Men allt faller på plats. Utom det där som ingen riktigt verkar veta, bara en av alla ovanliga händelser i en ganska färgstark familj.

Boken utspelar sig innan Kap Verde blev självständigt från Portugal. Plötsligt dyker det t.ex. upp ett antal personer som har förvisats från Portugals fastland för att de är motståndare till Salazarregimen (och en av dem blir god vän till familjen Trago). Nästan allt inträffar på Boa Vista, men man får veta en del om de andra öarna också. Pedro Trago bedrev ju handel mellan olika öar ett tag – eftersom de olika öarna verkar ha ganska olika förutsättningar och producerar olika varor – och dessutom har pojkarna gått i skolan på en annan ö. Och farbror Serafim har rent av varit sjöman och kan berätta om flera olika länder, även om hans berättelser nog är starkt överdrivna.

Gillar man mustiga släktkrönikor så är ”Familjen Trago” värd att läsa. Letar man efter en bok från Kap Verde så känns det också som ett bra val.

Hej Kap Verde

Till havs! Till havs! Plötsligt åker alla på semester till Kap Verde. Jag vet om flera stycken, och jag har aldrig hört något om det som turistmål tidigare. Tydligen är det stor chans för sol, men det finns inte så mycket vatten. Vatten måste fraktas dit utifrån, hörde jag.

Själv stannar jag hemma och läser en bok från Kap Verde.

Kartuppdatering

Dags att uppdatera min skrapkarta! Jag blev lite besviken över att skrapmaterialet inte riktigt lossnade så att det blev en reva i Gambia.

Jag är också besviken över att bara ha hunnit med tre länder på åtta månader.

Mali, Senegal och Gambia.

Jag hoppas att jag får upp läshastigheten och att det inte blir fler revor i kartan.

Hejdå Gambia

Det var det hela från Gambia.

Först läste jag en svensk barnbok, som var ganska rolig. ”Min farsa är Tarzan” av Lasse Eholm, med illustrationer av Sven Nordqvist. Den var inte så tydligt att den utspelade sig i Gambia, men jag tror att den gjorde det. Mycket på ett all-inclusive-hotell, och är det inte det svenskar ofta åker till? Så det kan ju passa bra.

Sedan en roman om olika riktningar en kvinnas liv kan ta. ”Reading the Ceiling” av Dayo Forster. Perfekt till mitt projekt!

Självklart är det den sistnämnda jag skulle rekommendera av de här två.

32. Reading the Ceiling

Reading the CeilingReading the Ceiling
av Dayo Forster
Land: Gambia
Originalets titel: – (2007)
Översättare: –

Ayodele ska ut med sina kompisar och fira sin artonårsdag. Hon har också bestämt att den här dagen ska hon ha sex för första gången. Hon vet inte med vem, men hon har gjort en lista över tänkbara kandidater. Killen hon är kär i, en annan kille som är ganska tråkig men som hon vet gillar henne och några till. Det viktiga är inte vem, utan att det blir av.

Vad hon inte vet är att hennes liv kommer gestalta sig på helt olika sätt beroende på vem det blir. Vi får läsa tre olika versioner av Ayodeles liv. Kanske flyttar hon utomlands, kanske blir hon kvar i Gambia. Kanske blir hon gift, kanske blir hon mamma, kanske förlorar hon en närstående. Bekymmer får hon väl i vilket fall som helst. Kanske slutar det lyckligt.

Jag gillar idén med de olika liv som hon skulle kunna leva, men det gällde att koncentrera sig så man kom ihåg hur alla karaktärer hade det i just den version man läste för tillfället. även om boken inte utspelade sig helt och hållet i Gambia, så kändes det som en perfekt bok att läsa för att få en liten aning om landet. Man fick ju så många historier och miljöer i en och samma berättelse.

31. Min farsa är Tarzan

Min farsa är TarzanMin farsa är Tarzan
av Lasse Ekholm
Illustrerad av Sven Nordqvist
Land: Gambia
Originalets titel: – (1989)
Översättare: –

Jag hittade en svensk barnbok som utspelar sig i Gambia. Jag tror inte att de egentligen säger vilket land det är, men valutan heter dalasi så …

Ronny har följt med sin pappa på en jobbresa till Gambia. De får bo på ett fint hotell som Ronnys pappa ska fotografera till en resetidning. Dessutom ska en svensk fotomodell resa ner senare, för Ronnys pappa ska också passa på att fota en baddräktskollektion. Han är fotograf och kan allt. Han har blivit utsedd till ”årets tjejfotograf” och på hotellet blir han utsedd till ”Tarzan” i en tävling. Ronny ser väldigt upp till honom, men själv är han inte på långa vägar så cool som pappan. Han kan inte förstå varför mamman (de är skilda) blir så irriterad på hans sätt.

Pappan är verkligen ganska irriterande, en sån som alltid måste vara i centrum, men Ronny ser inte det.

Så försvinner Ronnys pappa och Ronny måste klara sig själv. Först och främst med att försöka hitta pappan. Han har lärt känna en kille från en by i närheten lite, men kommer Lamin verkligen vilja hjälpa honom? Ronny gjorde ju bort sig och råkade förolämpa honom rejält. Och sedan är det den där fotomodellen som ska komma. Ronnys pappa har ju visat litegrann hur kamerorna funkar, kanske kan Ronny ta hand om den plåtningen på egen hand? Göra något som pappan kan bli stolt över?

Det är lite av en skröna det här. Ganska rolig, men den känns också gammal på något sätt. Inte nödvändigtvis i handlingen eller i temat, men i stilen. Den är så som barnböcker var på 80-talet när den här är skriven.

Hej Gambia

Nästa land är liksom inneslutet i det föregående (Senegal). Jag blev förvånad över att Gambia var så litet när jag gjorde research för projektet. Jag hade föreställt mig det som större. (Jag vet, jag har noll koll på geografi.)

Jag vet inte så mycket om landet. Relativt vanligt att folk åker dit på semester, men jag har ju inte varit någonstans. Jo, förresten, det var ju en hel del om Gambia på nyheterna i vintras.