Hejdå Guinea

Det var Guinea det. Inte illa att hitta två böcker därifrån. Den ena boken var relativt ny, men utspelade sig i historisk tid – Tierno Monénembos ”The King of Kahel” – och så var det en äldre självbiografi som utspelade sig lite innan den skrevs – ”Svart barn” av Camara Laye. Om jag bara ska rekommendera en så vet jag faktiskt inte vilken av dem jag ska välja. Jag tror man får välja själv vilken sorts bok man vill ha.

36. Svart barn

Svart barnSvart barn
av Camara Laye
Land: Guinea
Originalets titel: L’Enfant noir (1953)
Översättare: Ingemar och Mikaela Leckius

”Svart barn” är en skildring av Camara Layes barn- och ungdomstid i Guinea på 30- och 40-talet. Flera skolminnen är negativa – pennalismen i skolan i hemstaden och den bristande kvaliteten på undervisningen den första tiden på gymnasiet – men i båda fallen löste sig problemen så småningom, och de allra flesta minnena är ljusa. Barndomen beskrivs som väldigt lycklig, inte minst besöken hos mormor på landet, och många händelser rent av som magiska för ett barn. När boken skrevs bodde Camara Laye i Frankrike och det vilar ett nostalgiskt skimmer över både barndom och hemland.

35. The King of Kahel

The King of KahelThe King of Kahel
av Tierno Monénembo
Land: Guinea
Originalets titel: Le roi de Kahel (2008)
Översättare: Nicholas Elliott

Huvudpersonen i ”The King of Kahel” är baserad på en verklig person, men man är mycket noga med att påpeka att boken är en roman.

Aimé Olivier de Sanderval var en fransk entreprenör och upptäcktsresande som på 1880-talet reste till Västafrika. Det här var på den tiden när alla europeiska länder började skaffa kolonier i Europa, men Sanderval var mer ute efter att skaffa sig ett eget land, där han skulle bli kung. Som man ju gör. Han tänkte på antingen Tonkin (i nuvarande Vietnam) eller Fouta Djallon ( i nuvarande Guinea), men det blev Fouta Djallon, eftersom han tyckte att Afrika verkade mer spännande och han tyckte bättre om namnet Fouta Djallon. Att Fouta Djallon redan hade en kung var tydligen inte så viktigt för Sanderval. Han såg för sig att han skulle bli en bättre kung, och han skulle införa europeiska seder och framför allt bygga järnväg. Självförtroendet var det inget fel på, men att genomföra planen visar sig vara svårare än förutsett. Vad tänker de egentligen, de som offrar allt för den här typen av vansinniga planer?

Jag tyckte väl att det blev lite trögläst, även om det ofta var dramatiska händelser och gärna en lite humoristisk ton. Sanderval blir lite löjlig med sina stora planer. Som att han fortfarande leker upptäcktsresande hemma i trädgården, fast nu med livet som insats.

Hej Guinea

Guinea är ett land som jag vet väldigt lite om, och ett av de som har snarlikt namn som flera andra länder, både i regionen och i helt andra delar av världen. (Förlåt min okunskap, Guinea!) Så det är inte fel att få något att förknippa med landet.

34. Två år i Bissau

Två år i BissauTvå år i Bissau
av Olle Ängkvist
Land: Guinea-Bissau
Originalets titel: – (1982)
Översättare: –

Det var som sagt inte enkelt att hitta en bok som utspelar sig i Guinea-Bissau. Allt jag hittade var väldigt akademiska böcker om t.ex. någon aspekt av landets näringsliv. Inte så intressant för mig. Och sedan finns det väl enstaka böcker av folk som har bott eller rest i landet, bl.a. ”Två år i Bissau” av den svenske konstnären Olle Ängkvist. Jag vet inget om konst, men jag känner igen hans namn som författaren till en barnbok om figuren Skryt-Morfar. Tydligen bodde han och hans hustru Ulla i Bissau (alltså huvudstaden i Guinea-Bissau) i två år omkring 1980, då hon jobbade där för SIDA. Boken – egentligen ett ganska tunt häfte – är utgiven av SIDA, i serien ”Jobba i U-land”.

Boken innehåller betraktelser om deras liv där, och om konst. De verkar ha passat på att resa runt och se mycket annat än bara själva Bissau, vilket är positivt för mitt projekt. Det är också gott om illustrationer, teckningar som Ängkvist gjort under vistelsen. Helst hade jag förstås velat läsa en tjock roman av en författare från Guinea-Bissau, men när det nu inte gick så är den här boken ändå inte helt fel.

Hejdå Kap Verde

Jo, det blev bara en enda bok från Kap Verde, men det var faktiskt det som var min ursprungliga plan – en bok per land. Men när det finns flera som verkar läsvärda så är det ju synd att välja bort. Men när det gäller många mindre länder så är det inte så lätt att hitta böcker som både utspelar sig där och som jag känner för att läsa.

Kap Verde är inte ett stort land. Men jag tyckte ändå att den enda boken, Germano Almeidas ”Familjen Trago”, hann ge mig en bild av landet. Så jag är nöjd, och känner också att jag kan rekommendera boken som Kap Verde-läsning.

33. Familjen Trago

Familjen TragoFamiljen Trago
av Germano Almeida
Land: Kap Verde
Originalets titel: Família Trago (1998)
Översättare: Irene Anderberg

Vi vet egentligen inte så mycket om berättaren i den här boken. Det han berättar är om de tidigare generationerna, sin fars och ett par generationer tidigare. Släktförhållandena är på en punkt lite oklara, så inget vet faktiskt inte exakt hur många generationer det rör sig om. Den centrala figuren är i alla fall den store Pedro Trago, som kom till Boa Vista många år tidigare, gifte sig och blev kvar på ön. Han ska ha varit från en av de andra öarna i Kap Verde, men det är inte mycket som är känt om hans liv innan han kom till Boa Vista. När berättaren som ung får i uppgift av sin far Venceslau att skriva Pedro Tragos historia så blandar han kända fakta om hans liv med rena fantasier. ”Familjen Trago” verkar vara ett nytt försök att skriva släktens historia, med sådant han har hört av Pedro Tragos söner och andra familjemedlemmar och lite mer ärligt kring vad som är påhitt och teorier. Även om Venceslau uppskattade Pedro Tragos uppdiktade bravader minst lika mycket som de verkliga.

Det är tur att det finns ett släktträd i början. Även om släkten inte är överdrivet stor så är det många namn att hålla reda på i början, när vi inte har lärt känna dem och deras inbördes förhållanden än. Men allt faller på plats. Utom det där som ingen riktigt verkar veta, bara en av alla ovanliga händelser i en ganska färgstark familj.

Boken utspelar sig innan Kap Verde blev självständigt från Portugal. Plötsligt dyker det t.ex. upp ett antal personer som har förvisats från Portugals fastland för att de är motståndare till Salazarregimen (och en av dem blir god vän till familjen Trago). Nästan allt inträffar på Boa Vista, men man får veta en del om de andra öarna också. Pedro Trago bedrev ju handel mellan olika öar ett tag – eftersom de olika öarna verkar ha ganska olika förutsättningar och producerar olika varor – och dessutom har pojkarna gått i skolan på en annan ö. Och farbror Serafim har rent av varit sjöman och kan berätta om flera olika länder, även om hans berättelser nog är starkt överdrivna.

Gillar man mustiga släktkrönikor så är ”Familjen Trago” värd att läsa. Letar man efter en bok från Kap Verde så känns det också som ett bra val.