En smakebit på søndag (En halv gul sol)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Här kan du läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och se hur du kan delta själv.

I vanliga fall brukar jag dela med mig av smakbitar i min vanliga bokblogg. Men om boken tillhör mitt jorden runt-projekt hamnar också smakbiten här.

Det känns som om jag är sist av alla med att läsa ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har sparat den för att den verkade passa in så bra i det här projektet. Det gör den också, och dessutom är den väldigt bra. Den utspelar sig i Nigeria, och så småningom i utbrytarstaten Biafra, på 60-talet. Vi följer tre personer. En av dem är Olanna, som är dotter till en förmögen man, och det här är ur det första kapitlet som handlar om henne:

Hennes mor drog fingret över nattduksbordet. ”Den där dumma tjänsteflickan dammar inte av möblerna ordentligt. Tror hon att hon får betalt för att lata sig?”
Olanna lade ifrån sig boken. Hennes mor hade någonting på hjärtat, det märktes. Leendet och pedanterierna var en början på något.
”Hur mår Odenigbo?” frågade hon till slut.
”Jo, bara bra.”
Hennes mor suckade, på det där överdrivna sättet som betydde att Olanna borde ta sitt förnuft till fånga. ”Har du verkligen tänkt igenom det här med att flytta till Nsukka? Tänkt igenom det riktigt ordentligt?”
”Jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv.”
”Men kommer du att kunna leva bekvämt där?” Hon sa ”bekvämt” med en lätt rysning, och Olanna kunde nästan inte låta bli att le, för hennes mor hade Odenigbos enkla tjänstebostad i åtanke, med oansenliga rum och spartanska möbler och golv utan mattor.
”Det kommer inte att gå någon nöd på mig”, sa hon.
”Du kan hitta ett jobb här i Lagos och hälsa på honom på helgerna.”
”Jag vill inte jobba i Lagos. jag vill jobba på universitetet och jag vill bo tillsammans med honom.”
Hennes mor såg på henne en stund, sedan reste hon sig upp och sa: ”Godnatt, dottern min”, med en röst som var liten och sårad

(Chimamanda Ngozi Adichie, ”En halv gul sol”, s.60-61)

54. Isara – En resa kring min far

Isara – En resa kring min far
av Wole Soyinka
Land: Nigeria
Originalets titel: Isara – A Voyage Around ”Essay” (1990)
Översättare: Björn Ranung

Är detta en roman eller en biografi? Jag kan inte hitta ett tydligt svar på den frågan. Boken handlar om Soyinkas far – bland annat kallad ”Essay” efter initialerna S. A. – och dennes vänner och händelserna som skildras äger till största delen rum på 1930-talet, antar jag. Vi får ta del av vänkretsens tankar om Hitler, Mussolini och Abyssinien. De flesta har studerat tillsammans och har flyttat ifrån barndomsstaden. Essay är lärare, någon är apotekare, någon är affärsman. Vi får läsa om händelser på skolan där Essay är överlärare och om politik på en betydligt mindre skala än andra världskriget. Man ska välja ny kung på hemorten och det blir en kamp mellan olika intressen. Och de utflyttade akademikerna blir indragna vare sig de vill eller inte – det är deras plikt.

Jag tyckte väl att den här boken var lite seg på sina ställen, även om det också var intressant att läsa om den här tiden. När landet nu har en nobelpristagare i litteratur (1986) så kan man ju passa på att läsa honom, men kanske borde jag ha läst t.ex. ”Aké – barndomsåren” i stället – en skildring av Soyinkas barndom, som väl måste äga rum ungefär samtidigt som ”Isara”. Det känns som att en barndomsskildring nästan alltid är ett säkert kort.

Jag är ju inte så värst insatt i musik, men jag tyckte att det var något bekant med namnet på några släktingar som nämns i boken. Ransome-Kuti. Efter lite googlande inser jag att Soyinka är kusin till musikern Fela Kuti, som jag har läst om i Anna Charlotta Gunnarssons ”Popmusik rimmar på politik”. Jag har också läst om Fela Kutis mor Funmilayo Ransome-Kuti i ”En annan historia”, där Bilan Osman bidrog med en text om henne. Överhuvudtaget verkar det vara en produktiv och politiskt engagerad släkt.

53. Allt går sönder

Allt går sönder
av Chinua Achebe
Land: Nigeria
Originalets titel: Things Fall Apart (1958)
Översättare: Ebbe Linde

Okonkwos far var en vek slarver, som levde på lånade pengar och inte kunde ta hand om sin familj. Okonkwo strävar efter att vara faderns motsats, och går långt för att inte visa svaghet eller bristande manlighet. Han blir framgångsrik i sin by, men efter en händelse där Okonkwo går alldeles för långt – just på grund av sin ovilja mot att visa känslor – vänder hans lycka. När han råkar döda en annan bybo genom ett vådaskott måste han lämna byn. För att blidka gudarna måste han och hans familj leva i exil i en annan by i sju år.

Under dessa år genomgår hembyn en stor förändring. Vita missionärer dyker upp och folk börjar faktiskt ansluta sig till den här nya religionen. Till Okonkwos bestörtning även hans egen son. Hade det här varit förr i tiden hade byn inte godtagit missionärernas närvaro, men tydligen är det inte som förr. Gamla traditioner börjar få ge vika för nya idéer, och Okonkwo hör helt och hållet hemma i det gamla.

Intressant bok, som är en modern klassiker. Den utspelar sig på 1890-talet och jag tycker att jag känner igen kulturen från ”Konkubinen” (som jag antar utspelar sig ännu tidigare). Hur byarna och familjerna är organiserade till exempel, och förhållandet till gudarna.

52. Konkubinen

Konkubinen
av Elechi Amadi
Land: Nigeria
Originalets titel: The Concubine (1966)
Översättare: Jan Ristarp

”Konkubinen” utspelar sig i en liten by i Nigeria. I vad som nu är Nigeria, kanske jag ska säga, för det här utspelar sig för länge sedan. Det här är innan européerna dök upp, innan kolonialtiden.

I centrum av berättelsen står en kvinna, Ihuoma. Oftast är det inte henne vi följer, utan snarare männen som älskar henne eller vill ha henne. Hon är mycket vacker, och också flitig, intelligent och mån om att följa traditionerna. När hon mycket tragiskt förlorar sin make vill hon egentligen inte gifta om sig. Helst vill hon bara sköta makens jordbruk, om än i mindre skala, för sina barns räkning. Det finns däremot flera män som kan tänka sig att ta henne som hustru. Men det verkar snart som om det är farligt att uppvakta Ihuoma. Är det andar eller gudar inblandade i saken?

Jag gillar att läsa om människorna i byn, deras relationer och traditioner, där det bl.a. gäller att hålla sig väl med alla gudar och i värsta fall blidka dem med olika komplicerade offer. Riktigt bra bok! Men varför den heter ”Konkubinen” begriper jag inte. Inga konkubiner här.

Hej Nigeria

NigeriaLong time, no … blog. Jag har inte läst något i projektet ett tag, men nu är det hög tid att ta itu med nästa land. Vi förflyttar oss söderut från Niger och hamnar i Nigeria.

Här finns det många böcker att välja på, så jag har valt många. Jag har för mig att Nigeria är det folkrikaste landet i Afrika och som en extra finess så är engelska officiellt språk, vilket gör det så mycket lättare att hitta böcker. Det blir en lång vistelse i landet.

Hejdå Niger

Om Niger blev det två böcker, vilket jag inte hade förväntat mig när jag började leta.

Först läste jag en fotobaserad lättläst bok, ”Amolle från Niger i Afrika” av Görrel Espelund och Melker Dahlstrand. Sedan blev det också en roman om två amerikanska kvinnor – mor och dotter – och deras vistelse i Niger, ”Still Waters in Niger” av Kathleen Hill.

Och om jag ska rekommendera en av dem … Ja, då vet jag inte. Det beror lite på vad man är ute efter.

51. Still Waters in Niger

Still Waters in NigerStill Waters in Niger
av Kathleen Hill
Land: Niger
Originalets titel: – (1999)
Översättare: –

Jag tror inte att det här är en direkt självbiografisk bok, men det verkar vara en roman som är inspirerad av författarens egna upplevelser.

Berättaren är en amerikansk kvinna som hälsar på en av sina döttrar, Zara, som är läkare och jobbar på ett par kliniker på mindre orter i Niger. Jag tror att hon är barnläkare. Hon tar hand om sjuka och ofta undernärda barn, och man försöker också jobba förebyggande med att undervisa om barnavård.

Under besöket minns berättaren också när hennes tre döttrar var små och familjen bodde i olika afrikanska länder i flera år. Bland annat bodde de i Niger en period. Hon vill att hon och Zara uppsöka huset de bodde i och butiker och annat hon minns. Hon tänker särskilt mycket på en gång när de bodde i Niger och hon blev allvarligt sjuk. Hur har de påverkat döttrarna? Minns de? Hon reflekterar också på hurdan hennes och Zaras relation är nu.

Det händer inte mycket och det är en väldigt inåtvänd bok, men samtidigt skildras det hur livet i staden ser ut. Hur var det att bo där med tre små barn, och hur är det att besöka nu och se en av döttrarna vara så hemmastadd där. Zara har lärt sig språket bra och har lyckats lära känna folk på ett sätt som berättaren aldrig klarade under sitt år i landet. Det väcker tankar hos berättaren.

50. Amolle från Niger i Afrika

Amolle från Niger i AfrikaAmolle från Niger i Afrika
av Görrel Espelund och Melker Dahlstrand
Land: Niger
Originalets titel: – (2005)
Översättare: –

Jag hittade ett par böcker på loppis, med fotoberättelser om barn i olika länder. LL-förlaget verkar ha givit ut en hel serie med såna här böcker.

Historien i sig är ju ganska typisk för böcker om barn i världen. Amolle är elva år gammal. Vi får se hans hem och veta lite om hans föräldrar och syskon. Han och hans kusin vaktar getter om dagarna. Amolle skulle egentligen vilja gå i skolan, men det kommer inte på fråga. Det är lite drama med en försvunnen get, och till slut får Amolle veta att han ska få börja skolan trots allt. (Ursäkta spoiler.) Inget fel med det, trevlig berättelse, men jag är inte i målgruppen.

Det jag köpte boken för är bilderna. För det är ändå intressant att få veta hur det kan se ut i Niger. Det är ju ett land som jag inte hade någon uppfattning om. Hur ser naturen ut till exempel?

Hejdå Burkina Faso

Det blev bara en bok som utspelade sig i Burkina Faso, som inte var ett av de enkla länderna att hitta böcker från. Många av länderna i regionen hade nog varit enklare om jag hade kunnat franska. En del länder funkar bra ändå, men annars märker man stor skillnad på tillgången av böcker när det är ett land som är mer engelskspråkigt.

Jag hade inte så stora förväntningar på boken, ”Outlaw” av Stephen Davies, men blev positivt överraskad. Det kändes ändå som att författaren hade koll på landet även om intrigen ibland var lite väl …